Spanar in en ny cykel… Matchar mina cykelkläder perfekt.
I ett ovanligt kyligt men fantastiskt soligt Spanien har dagen ägnats åt cykeltävling. NEJ fröken har inte tävlat och inte coachen heller. Men, en massa snabbecyklissor deltar i ett etapplopp här. Och idag var starten i grannstaden, Castellon. Något som coachen givetvis hade spanat in.
Här får fröken kämpa sig uppför…
Man kan titta på cykeltävling på ett lugnt och behagligt sätt och på coachens sätt. Coachens variant går till så här. Fröken får cykla till Castellon (22 km) och kolla in startområdet, teambilar, cyklister med mera. När starten väl har gått har coachen kollat in var man kan se dem på ett ”skoj” ställe lite senare under etappen. Och ”skoj” för coachen är UPPFÖR.
Där nere kommer de
Det är nu det blir jobbigt! För fröken tvingas cykla uppför Desierto (kategori fyra backe), för att sedan rulla ned på andra sidan till ett lämpligt ställe där vi ska titta på tjejerna när de plågar sig uppför. Fröken måste cykla 8 km uppför, för att titta på plågade cyklister – hur galet är inte det. En normal person hade åkt bil upp eller ställt sig på något platt ställe utmed banan. Men, inte coachen.
Coachen lyckas med sitt uppdrag!
Han hade för övrigt ett uppdrag idag (enligt honom själv) att heja på den enda nordiska deltagaren i loppet, som råkade vara en finska. Och det gjorde han med besked! Hade till och med flagga med sig.
Varför gillar coachen att åka uppför
Vet inte om coachen var på ovanligt bra humör idag för fröken fick beröm när hon cyklade uppför… och det visade sig, när vi kom hem, att fröken gjort en bra stigning uppför Desierto (tredje bästa tiden någonsin) utan att försöka köra fort. Fick helt enkelt till ett ovanligt bra flyt.
Förresten blev fröken väldigt sugen på en ny cykel i när hon vimlade runt i startområdet. Och hon fyller snart år!
Trackbacks/Pingbacks