Tjejträffen var lätt att hitta
Igår hade CK Uni, en av de lokala cykelklubbarna, en öppen träff för cykelsugna tjejer här i Uppsala. I min inkorg FB dök det redan förra veckan upp en ”liten” uppmaning från tuffa M, som var en av de som höll i mötet, om att att jag borde komma. Kallar M så vågar i alla fall inte jag säga nej (lägg till att coachen tjatade lite också) – så jag gick på träff.
Man kan konstatera att cyklingen sprider sig. Vi var 15-20 kvinnor i varierande åldrar med varierande vana, som alla var sugna på att våga oss på gruppcykling.
Och det visade sig att det är fler än fröken som tycker det är lite läskigt och är lite rädda för att inte klara av farten och längden på passen som cykelklubbarna har. Passen är ofta anpassade efter vana cyklister (läs män…).
Jag tror att cykelklubbarna behöver tänka till lite om man vill få in kvinnor/tjejer, och därför är det härligt att se detta initiativ. Dessutom bjöd man föredömligt på fika. Alla vet ju att fika och cykling hör ihop precis som kärlek och kyssar.
Nu är frågan – ska jag bli medlem i klubb? I så fall varför? Och i vilken klubb? Vill ens någon klubb ha en medelålders pipig cykelfröken? Vad tror och tycker ni?
Senaste kommentarer