Busstur

Coachen och fröken var inbjudna till Västerhaninge på busstur. Man kan tro att vi skulle få åka sightseeingbuss runt om i trakten men riktigt så var det inte.

Nej, Herr Buss som bjudit in till busstur drog oss runt på en cykelrunda i galen fart. Och fikaställena åkte vi bara förbi. Hm… är man på sightseeing måste man väl testa fikaställena?! Och fröken är ju en fikacyklist!

 

 

Coachen hade det lugnt och skönt där han låg bakom fröken, som slet som en slav för att hålla Herr Buss hjul. Herr Buss tog dessutom på sig coachens roll och skrek åt fröken:

• Upp på hjul
• Behåll farten upp i backen
• Ta i nu 
• Stå upp och trampa osv…

Det här gillade coachen! Han konstaterade att det var BRA att någon annan skrek åt fröken, för det tog bättre än när han gör det. Hm! Fröken tror nästan att Herr Buss och coachen gjort upp det här i förväg! En manlig konspiration mot fröken.

Farten, uppförsbackarna och allt skrikande på fröken gjorde att hon slog rekord i att gå på rött under rundan. Trots att pulsen skenade gav inte fröken upp. Nej! Hon slet och svor tyst för sig. Det här blev årets snabbaste runda på 68 km (30,2 km/h). Klart utanför frökens bekvämlighetszon.

 

 

Rundan kan sammanfattas med att:

Coachen var LYCKLIG att någon annan skrek på fröken. Herr Buss verkade tycka att det var kul med sällskap. Och fröken – ja hon funderade på om hon skulle överleva.

 

Till slut! Nu har sommarlovets cykling summerats…. Det blev 1877 kilometer. Inte så illa!