Igår fick fröken en fråga från en tuff cyklissa. Hon undrade vad som hände i frökens knopp när hennes kropp gjorde ont och fröken inte kunde träna. Innan fröken hann svara la sig coachen i samtalet och sa: ”Det blev mental berg- och dalbana och synd om mig.” När alla skrattat åt coachens svar och tyckt liiite synd om honom bytte vi samtalsämne.
Idag på frökens rehabcykling funderade hon över det riktiga svaret på frågan. Ja, coachen har rätt i att det blir mental berg- och dalbana. Svackorna har varit långa och envisa och det har varit svårt att hantera känslorna. En och annan gråtattack har det blivit.
Författaren till boken Hjärnstark har rätt. Utan motion blir fröken mindre stresstålig, mindre kreativ, sover sämre, ledsnare, rädd för allt och hon har svårare att hantera vardagliga motgångar och problem. Fröken behöver sin motion… och promenader räcker inte, behöver svettas och få upp pulsen.
Livet känns mycket bättre nu när fröken kan trampa igen. Det verkar som om 60 minuters cykling tre gånger i veckan räcker för att hålla frökens psyke liiite mer stabilt. Klart intressant att märka så tydligt hur mycket fysisk ansträngning påverkar psyket.
Fler än fröken som märkt skillnad?
Senaste kommentarer