Bergsetapp

Fundersam fröken

På morgonpromenaden insåg fröken att rehab är som en lång, lång bergsetapp med massor av olika stigningar och dalar längs med vägen. Ja, det här kan lätt liknas vid de allra värsta etapperna i Vuelta Espana, Tour de France och Giro d’Italia. Och alla inser att medelålders cykelfröknar inte är skapta för den typen av strapatser.

Men, fröken befinner sig någonstans i etappen sedan påsk förra året, då klättringen inleddes från NOLL. Sedan har det gått lite upp och sedan ned igen, lite upp och sedan ned igen. Fröken har trott att nu, nu närmar sig målet. Men, då har det blivit  nedförsbacke igen och fröken har fått börja klättra igen.

Vädret gör ingen glad…

Den här veckan har varit en vecka i nedgång… Höften krånglar rejält, fröken vaknar av att det gör ont och armen protesterar (förmodligen använder fröken den för flitigt). Inser, trots allt, att är fröken klart högre upp i bergskedjan nu än förra året vid påsk. Har i alla fall tagit några hundra meter av stigningen. Frågan är nu bara hur högt upp är målet? Och hur många små toppar och dalar måste fröken passera? Alla vet ju att riktiga bergsetapper oftast avslutas med en rejäl stigning med snittlutningar på ibland över 20% – hur sjutton ska fröken fixa det?

Hjälp fröken att nå målet…

Om någon vet var fröken kan skaffa sig hjälpmedel för att skynda på – typ en elcykel för rehab – så tveka inte att tipsa. Kommer att behöva både hjälp och hejarop för att fixa detta.