Nästan som att få medalj
Som fröken borde det automatiskt vara så att man är van vid att vara ”bäst i klassen” . Kan garantera att det INTE är självklart! Därför gäller det att njuta lite extra när det händer och idag hände det! Fröken var till sjukgymnasten, på ortopeden, och kände sig som bäst i klassen, en vinnare och en kämpe…. En härlig känsla!
Fröken har varit flitig och idog i sitt tränande av rörligheten vilket gett bra resultat, sjukgymnasten var förvånad. Det brukar inte vara så bra mindre än 10 dagar efter att en protes satts in i armbågen. Däremot var hon liiiite skeptisk när fröken berättade att målet var att cykla i Spanien vecka 8 på en racer.
Programmet funkar och fröken är flitig
Fröken får inte lyfta tungt eller använda armen för att exempelvis trycka sig upp ur en stol eller fåtölj, innan man vet att det är helt läkt. Och att då hänga på ett styre verkade inte vara en lysande idé, om inte armbågen garanterat var läkt, tyckte sjukgymnasten Men, hon fixade att fröken ska få röntgas och träffa läkare innan hon åker. För att få ett ordentligt utlåtande. Det var schysst!
Senaste kommentarer