Rullatorrace är en sport på frammarsch. Igår avgjordes sommarens tävling! Det fanns en herrklass och en damklass….Fast, givetvis jämfördes tider mellan de olika klasserna.
Reglerna är enkla:
- Springande start till viss punkt där BÅDA fötterna ska vara på rullatorn.
- Högst uppnådda maxhastighet under nedfarten räknas.
- Alla deltagare får en testomgång och sedan TVÅ tävlingsåk.
- Tiderna i de två tävlingsåken läggs ihop och divideras med två.
- Klädsel…. Helst hel tempodräkt eller inlinesdräkt och så hjälm.
I år var vi tre erfarna deltagare; coachen, hans son P och Fröken. Årets nykomling var M som sett framemot sin premiär med lite skräckblandad förtjusning. Efter det inledande teståket mumlande han om nära döden upplevelse…. Vi andra förstod inte vad han pratade om.
Det gäller att INTE få rullatorn att börja kränga och ”vobbla” för då tappar man grymt med fart. Och att bromsa är totalt förbjudet om man ska en chans. Sedan gäller det att få till lite luftmotstånd och en låg tyngdpunkt.
Coachen och P är grymma tävlingsmänniskor och därför var det EXTRA kul att kvällens högsta hastighet uppnåddes av – håll i er nu – FRÖKEN. Något både far och son hade svårt att smälta.
Tror att coachen och P ägnade minst en halvtimme åt att analyser mitt åk. Hur kunde fröken få en så hög fart när hon hade så långsam start? Det var det stora samtalsämnet vid den efterföljande ”banketten” som traditionsenligt bestod av ägg och pytt i panna.
Total segrare blev dock P som hade två jämna åk, tvåa coachen (som fick se sig slagen av sonen…. tufft), trea fröken (hade för långsamt första åk) och sist årets nykomling M.
Snart är detta en olympisk gren – tro mig. Så för er alla där ute…. Börja träna!
Senaste kommentarer