Hemma igen efter lov/träningsläger i Spanien. Det blev tre cykeldagar för fröken och totalt drygt 20 mil och MÅNGA timmar i sadeln. Vilket min otränade rumpa protesterade mot… Coachen som alltid ska vara värst cyklade givetvis FYRA dagar…. men så är han coach också.
Coachen är galen i kameror och helst att filma. Det senare är både kul och hemskt. Han har en förkärlek att filma mig när jag är kräkfärdig av trötthet och hänger riktigt rejält med huvudet. Inte kul även om det fastnar vackra vyer på filmerna. Årets första långrunda dokumenterade han, http://www.youtube.com/watch?v=b9f8Dwh3THs&feature=youtu.be
Bollövningen
Men, nu är det vardagsslit som gäller igen. Lilla ettermyrans pass blev det idag utan några som helst mandelblom att titta på. Nej, bara vikter och annat otrevligt.
Coachen kikade till mig och konstaterade: ”Fröken det har hänt saker….” Just då slet jag med den mardrömslika bollövningen som faktiskt blivit ”lite” mindre lik en mardröm och näst intill hanterbar. Något jag definitivt ska undvika och berätta för lilla ettermyran nästa gång vi ses. För då hittar hon på något nytt jobbigare….
Har ännu inte anmält mig till Skandisloppet…. Ja, jag vet! Borde ha bestämt mig vid det här laget för längd men 167 är himla långt och kommer att göra ont! Fick ju ont i rumpan av cyklingen i Spanien. Frökenrumpor är nog bara skapta för max tre timmar i sadeln och det hinner inte en medelålders och fröken 167 km på.
Senaste kommentarer