Fröken har intervjuat coachen om dagens strapatser i Quebrantahuesos. Och kan berätta följande, eventuellt har fröken kryddat det hela lite (kursivt = coachen):
Coachen lämnad hotellet klockan 5.45 i morse (frivilligt) för att hinna i god tid till starten 7.30. Väl vid starten fick han stå i sista startfållan med cirka 7000 cyklister framför sig – gemensam start för alla där på morgonen. Till slut rullade han i alla fall iväg, vädret var kyligt cirka 8 grader. Efter en bit bröt solen igenom, men det visade sig var tillfällig lycka. För sedan kom regnet i stigningen upp mot franska gränsen och då inträffar något intressant. Folk som startat tidigare än coachen började vända och komma tillbaka i hundratal. De saknade definitivt finsk sisu, eller så var de inte galna nog.
Vädret blev bara sämre och sämre och temperaturen sjönk och som lägst var det 2 grader och hällregn. Och då kom den låååååååånga låååånga nedförskörningen som coachen sett framemot. Och alla som sett honom nedför inser att där hade han plockat minuter i mängder. Men, nu gällde det bara att överleva. Ingen känsel i varken händer eller fötter och 3 mil nedför…. Lägg till att sikten i princip var lika med noll på grund av regnet och alla förstår att det här INTE var kul ens för coachen.
Sedan kom en grym stigning på 9 km där de sista 4 km snittade 11% då trodde coachen inte att han skulle komma upp. (Intressant – hoppas han kommer ihåg det här till nästa gång han cyklar med fröken.)
Så här fint sken solen i målområdet.
Men det var inte nog med den grymma stigningen. För att komma tillbaka till Spanien måste coachen överleva dagens längsta stigning – 29 km uppför. Coachen erkänner (otroligt nog) att han ett tag misströstade och inte trodde att backen någonsin skulle ta slut.
Först tillbaka i Spanien igen kom solen, men då kom vinden! Motvind och uppförsbacke…. Ja ni förstå själva. Men han kom i mål på 8:41:36….vilket irriterar honom makalöst. Det var 1:36 från guldmedalj i hans åldersklass.
Fröken hoppas nu att coachen lärt sig något av detta. Vad undrar ni säkert? Ja att avstå från galna lopp! Och att fröken faktiskt upplever i princip allt detta (utom kylan) varje gång hon cyklar med coachen.
Senaste kommentarer