Det har verkligen inte varit min helg på cykelfronten. I fredags var det en krasch framför som hindrade inför spurten och igår på Velodrom GP skrotade jag själv – som ledare.
Ett mastervarv och sedan var det åka av för oss seniorer och juniorer som skulle avverka 15 varv på industriområdet. Efter lång uppvärmning hade jag känt in både ben och bana. Klippet fanns där och på banan var det en tvär vänsterböj som kändes vansklig, annars gillade jag bansträckningen.
De snabba juniorerna Jesper Olsson och Felix Nisell satt upp farten per omgående, vilket sträckte ut startfältet. Snart var vi endast fyra pers i tätgruppen, två juniorer och två seniorer. Även om tempot var uppskruvad kunde jag gå med utan att gå på ”rött”. Som det utvecklade sig, med ett ökande avstånd ned till klungan, började man få viss vittring på att kunna bli minst tvåa.
I början av det femte varvet inträffade det som inte fick hända. Trodde att jag hade tagit den svåra vänstersvängen väl, men innan jag var helt ute ur kurvan hann jag få släpp. Det hela gick mycket snabbt; i ena stunden satt jag på hojen och i nästa stund låg jag på asfalten. Killen bakom gick omkull i samma veva och därmed var vi två i ledning av seniortävlingen ute ur matchen. Jag vet inte exakt vad som hände, men lär väl ha tagit kurvan lite för fort och haft fel viktfördelning på cykeln.
Timmarna efteråt var skitjobbiga, grämde mig ordentligt över att ha skrotat bort mig och framförallt att en medtävlande drogs med i fallet. För mig var det en stor lättnad när jag fick reda på att han hade klarat sig bra. Nu när det stannade vid skrapsår för oss båda får man säga att vi hade änglavakt ändå!
Tråkigt såklart att ha haft missöden både på Solleröloppet och Velodrom GP, men that’s life. Tidigare under säsongen har jag haft större krascher bakom mig, styrt undan för rullande flaskor kring hjulen samt varit en uppskrapad vad från att bli indragen i en klungvurpa. Förr eller senare får man själv syna asfalten. Jag har besegrat klart tuffare motgångar än detta så det är bara att se framåt och ta nya tag.
Tack till alla som hört av sig och undrat hur jag mått, er omtanke värmer!
Senaste kommentarer