Nu längtar fröken UT! Men, hon är och förblir en solskenscyklist som gillar att cykla kortbent. Och i Uppsala idag är det grått och FYRA plusgrader. Det gör att trainern var alternativet.
Ser inte glad ut….
Men, det är inte kul med trainer. Den som påstår det ljuger. Något coachen och fröken är – för en gångs skull – helt överens om. Trainern är bara till för att man ska överleva de första passen ute varje vår.
Körde först ett Åstrandstest och kan konstatera att trainer + träningsläger (så kallat lov) i Spanien har lett till förbättrat resultat. Efter testet körde fröken en mil med hög kadens och litet motstång. Målet var att trampa med hög kadens utan att skutta på sadeln. Något som inte är det lättaste.
Fröken vet dock, av erfarenhet, att det kan behövas trampas lätt och extremt fort nedför något Spanskt berg, för att inte coachen ska försvinna totalt i fjärran efter x antal serpentiner. Det blir så att fröken får trampa nedför eftersom hon bromsar när det svänger för tvärt och farten är HöG.
Fröken drömmer om bättre tider.
Vill helst inte vara över 35 km/h i en brant sväng, som följs av ytterligare en brant sväng, coachen verkar inte ha samma fartbegränsning. Det gör att fröken måste trampa som en tok så fort det blir en raksträcka nedför. Och att trampa som en tok funkar utmärkt på trainern.
Men, nu hoppas fröken att hon kan montera ned Calle från trainern och ta ut honom. Så förhoppningsvis var det sista trainerpasset i vår.
Senaste kommentarer