Trampa på Calle är bra…

Var ingen bra morgon för fröken idag! Vaknade med lätt ångest i hela kroppen – säkert skolstart och annat som behöver bearbetas. Det fanns ingen tid för bearbetning just då.

Bilen skulle på service, så det var bara att packa in cykeln i bilen för klockan åtta var verkstadstiden bokad.  Bilservice kan också ge ångest… man vet aldrig vad de hittar. Blev lovad att bilen borde vara klar inom tre timmar = perfekt för en fikarunda under tiden.

Här har fröken kommit ut på landsväg … Klart bättre än cykelvägen.

Trampade iväg och var klantig nog att välja vägen ut mot Sunnersta. Det var ”typ” hur mycket cykelpendlare som helst på väg in till stan på cykelbanan, som gäller åt båda hållen. Det där med att hålla till höger var inte en självklarhet för de mötande cyklisterna och inte heller var det självklart att inte cykla fler i bredd. För att inte tala om en del omkörningar. Fröken fick god användning av sin broms och balans för att undvika konstiga situationer (läs krockar). Ingen vidare start på dagens tur med andra ord, inte något som lugnade frökens nerver.

Magnetlåset som höll på att ställa till det

Men, sedan blir det BÄTTRE. Trampar mot Knivsta och njuter av morgonen, solen och att kunna cykla, tills blåsan gör sig påmind. Hittar en lämplig plats för en kisspaus, kliver av cykeln och känner att det är bråttom. Av med tröjan, sedan är det hängslena på byxorna som ska knäppas upp, då vägrar frökens hjärna att komma ihåg hur sjutton byxornas magnetlås funkar. Va! Hur korkad får man vara? Kan tala om att till slut kom fröken på hur himla enkelt det egentligen var. Men, det var stressigt en stund. Ni killar, som eventuellt läser det här, ska veta hur avundsjuk fröken var på er.

 

Ren njutning

 

Blev en fika i Knivsta och sedan var det bara att vända hemåt och infinner sig lugnet, hjärnan är rensad och livet känns bättre igen. Cykling är perfekt service för frökens knopp. Däremot är magnetlås och mötande cykelpendlare inget vidare.

Bilservicen gick också bra om någon undrar.