Precis som på gårdagens GP bjöd dagens pass på en del hårdkörning. Efter lång uppvärmning blev det tröskelkörning runt Dalbyvarvet och i sista backen ”råkade” jag trampa på lite extra för att busa med polaren Alexander. Sorry, kunde inte låta bli;)
Usch för att behöva dra till skolan en sån här fin dag. När det är så här vill man hoja 6-7 timmar och ta en dubbelfika längs vägen!
Avtalsrätt för fulla muggar med seminariegruppen. Såg fram emot att få belöna mig själv med lite hojande framåt kvällskvisten
Det har varit ett jäkla tjat om den där ”Arne-backen” sedan löparen (eller är du cyklist nu?) Alexander skaffade Strava. Bilder på fejjan och allmänt surr alltså. Kände mig tvungen idag att kolla upp vart den där förbannade stigningen ligger någonstans. Med mitt usla lokalsinne fick jag dubbelkolla kartorna för att fatta vart det är. Aha, på Dalbyvarvet alltså, då är jag med på noterna.
Såg ut som en fågelskrämma i dagens outfit, ingen färgmatchning alls! Blått, vitt, grönt, svart och rött – i en salig blandning. Det positiva med att se ut som en fågelskrämma är väl att det förhoppningsvis skrämmer bort fåglarna också. Har ju lite dålig erfarenhet av fiskmåsar som flyger nära mitt framhjul…
När jag antydde för Alexander att jag eventuellt skulle dra en repa dit kom det kommentarer såsom: ”det är alldeles för långt bort” och ”det är olja på vägen” bla bla bla. Väl ute på träningen blev det av en ren ”tillfällighet” just Dalbyvarvet motsols. Drog på med en lång tröskelintervall varvet runt och den avslutande knäppen uppför var – hör och häpna – Arne-backen. Ni som tränar wattbaserat vet väl att watten lätt sticker iväg i motluten och att det blev lite mer än tröskelwatt där var ju så klart omedvetet. Inte skulle väl jag trissa på bara så där, jag gillar ju ändå inte att tävla;). Skämtåsido, det är väl inte hela sanningen. Jag kan väl medge att jag frångick min kontrollerade tröskelintervall och petade i någon extra växel. Eller för att snacka klartext: det var galet jobbigt, det kändes som att lungorna vändes ut och in och det var som ett baksug i andningen.
En fundering bara, Alexander. Varför heter segmentet Arne-backen? Vem är denne Arne=)? Ska väl inte ropa hej än i alla fall, grabben har ju införskaffat finhjul och börjat raka benen. Någon som tar cyklingen på allvar med andra ord=).
Marcus, Arne-backen är döpt efter min son Arne. Jag och Alex körde ett intervallpass runt Dalbyrundan några dagar efter att han föddes och avslutade då med denna backe, som vi gav namnet Arne-backen. Kul att du körde den, men spöade du Alex? Jag har inte strava och bara en tung tempocykel men ska minsann göra mitt bästa för att vara snabbast uppför backen.
Okidoki, då förstår jag bakgrunden till backen=). Var ganska trött framåt backen efter min tröskel, men gick all-in på vilja istället på Arne, ville ju verkligen spöa Alex. Körde på 59 sek, tror att han hade 1.08 eller något. Med helfräscha ben + rätt vind ska det nog gå att trycka nedåt 50-55 sek:D! Skaffa Strava vettja, är skitskoj som lite extra morot på passen=)!