Då var det så dags för lopp igen efter två tävlingsfria helger. När man väl är igång med tävlandet vill man gärna köra race regelbundet, både för att det är skoj och för att få den naturliga fartträningen som en tävling innebär. Imorgon väntar SMACK-tempot och på söndag linje i form av St Jude.

Målsättning: bli trött

Dessa lopp har verkligen ingen hög prioritet resultatmässigt, utan jag kör dem mest som träningspass med lite extra motivation som en fastnålad nummerlapp ger och som genomkörare inför Skandis GP nästa helg. Jag vill få fart, dunka mycket högintensivt och bli redigt trött. Trött kommer jag onekligen bli på morgondagens tempo på 30 km, är faktiskt lite rädd för att bli för trött till och med. Min erfarenhet av tempolopp är ganska begränsad och de lopp jag har kört innan har varit på 10-20 km. Befarar att jag – min vana trogen – kommer gå ut för hårt och tokstumna långt innan målgången. Får göra mitt bästa för att disponera krafterna så att jag kan hålla mer än styrfart sista milen. Ska hur som helst bli skoj med tempolopp (i alla fall efteråt, själva loppet är ju ett enda långt lidande…) och få mer tid på tempojonnen=).

St Jude Medical-ronden är ett motionslopp på 140 km som arrangeras av CK Uni. Planen är knappast att chilla i klungan hela vägen in för att kunna ”vinna” spurten, här ska det bli åka av. Det kan tänkas att det både blir en och två utbrytningar och en allmänt otaktisk körning för att göra det till en jobbig och utvecklande historia. Hoppas verkligen att det kan vara med lika många elitcyklister som förra året så att det blir rejäl hårdkörning.