Förra veckans TCT:ande gav sådan mersmak att det fick bli ett nytt försök här ikväll i Torsång. Inledde med fjärdeplats och på andra racet artade det sig så väl att det blev spurtseger, årets första seger faktiskt (om man inte räknar motionslopp då). Är det månne allt hoppande bland stubbar och stenar i svampskogarna som gjort att jag börjar få tillbaka klippet skapligt;)?

Kvällens båda lopp var på för mig nya banor. Första rejset gick över Milsbo och sedan raka spåret upp till grustäkten ett par kilometer bortanför Mora By. I och med att det skulle köras en del uppför hade det väl varit smart att inleda passivt, men på TCT är det inte riktigt min grej att hålla igen på attacker och utbrytningar.

Förbi Tronsjö gick det väl ganska makligt och fint, men väl efter Milsbo-avtaget började det brassas på från flera håll. Ett tag var jag loss med Magnus och stans dragvilligaste snubbe, Tomas Carlsson. Det återsamlades i alla fall och blev ganska avvaktande körning tills sista kilometern. Starke Moris var först med att gå loss och sedan gick även totalledningen Janne iväg. Jag som inte riktigt hade koll på vart mållinjen var belägen tyckte att det var en god idé att ställa sig på pedalerna och gå all in. Ställde tillfälligt av hela fältet, men en liten detalj; jag ställde även av mig själv de luxe! Kroknade så inåt h-vete och när Per, Janne och Magnus drog förbi hade jag inte en suck att följa. Med knapp styrfart harvade jag mig in på en fjärdeplats.

 bild 3

Trött och redo för en oseriös selfie efter första loppet=)

På race två återvände vi till Torsång, dock med en avstickare för att ta den branta stigningen Muur de Mora by. Som den tjockisspurtare jag är höll jag mig ifrån att panga på i backen – det fick Moris, Per & Co stå för. I och med att det vankades plattspurt blev det lite mer energisparläge. Precis som förväntat sprack fältet av i backen och jag kom med i sexmannagruppen som gick iväg. Trodde att det skulle bli spurt mellan oss, men med kanske 500 meter kvar började det skymtas andra cyklister i ögonvrån. Såg först bara ett par stycken, men när jag vände mig om var i stort sett hela klungan ikapp. Tack och lov kändes påkarna rätt fräscha efter att mest ha suttit med i utbrytningen utan att ta något ansvar för farthållning och i de avslutande små tempoökningarna behövde jag aldrig täppa några luckor. I motsats till förra veckans TCT vågade jag sätta mig mer inbäddad i samband med spurten. Kan säga att 3,5 månads tävlingsfrånvaro gör att man tappar mycket, bland annat förmågan att positionera sig i en klunga… Läget för att själv dra igång var kommet när Björn och Janne pangade på. Kände att klippet fanns där så pass att det borde gå vägen – och det gjorde det. Fint att få dra av ett segervrål=).

 bild 2

Och visst hade man med sig en team mate idag, även gammelfrisken, den glade Tommy, körde i PK Möbler-stället.

Tävlingscomeback förra veckan och vinst idag, riktigt goa framsteg det. Visst att det bara är träningstävling, men har inte vunnit någonting alls tidigare under säsongen så givetvis är det skoj att vara först över mållinjen. Kanske kanske att det blir att avrunda utesäsongen med TCT-avslutningen på lördag, får se hur kroppen, och i synnerhet hjärtat, känns imorgon. Att tävlingssuget finns där är det i alla fall ingen tvekan om=)!!

bild 1

När man har vunnit behövs nåt lite festligare än typ riskakor och mjölk=)!