Det var så att jag längtade efter förningarna och låren kändes lätta, ja, så kan det vara när benen verkligen är med i matchen. Skönt att det var just idag som jag hade årets kanske bästa påkar hittills, annars hade det blivit en rejält smärtsam historia med DSA- och intensivpass på velodromen…
Efter inledande trösklar med DSA (Dala Sports Academy) fick jag stifta bekantskap med en ny sorts intervaller. Allt som allt varade de i 13 minuter där 3 minuters hårdkörning över tröskeln varvades med 2 minuter (sub)tröskel. Jag kan intyga att de sista minuterna på ”rött” kändes på en hel del, det var inte direkt så att de lite långsammare perioderna gav samma återhämtning som att klunka vatten nere vid sargen. Gött hur som helst att genomföra denna typ av intervaller på banan, jag skulle inte kunna motivera mig till så här hårda och långa intervaller hemma på testcykeln. Det känns som att tiden går mycket snabbare när man cyklar på riktigt och varje förningstillfälle är som ett litet delmål på vägen, rätt vad det är så blåser Marcus Ljungqvist i pipan och det är dags att ta igen sig vid sargen.
Det är bara att passa på att njuta av gångerna som det känns riktigt bra. Nästa gång kanske benen är supertunga och man får ta ut sig till max för ett ens kunna hålla rulle.
Min velodromjonne
Senaste kommentarer