Jag är jättenöjd med tävlingssäsongen i sin helhet. I synnerhet har resultaten gått min väg under andra hälften av säsongen med fyra pallplatser på sex seniorrace. Hur har jag tränat för att komma i sådan form? Tja, jag har tränat precis som vanligt, men har fått mycket energi av att ha en tillvaro som jag trivs väldigt bra med.
Efter tävlingshelgen i Burseryd i början av juli trodde jag att det skulle bli svårt att komma topp tre i Seniorcupen. Jag hade halkat ned i sammandraget och fått konkurrens av både Skara- och Aktivitusåkare. Efter bottennappen på Solleröloppet (21:a) och Västboloppet (14:e) skulle jag behöva köra starkt på Tre Berg GP, Sista Chansen och Anundsloppet för att återerövra min tredjeplats i totalen.
Trea på både Tre Berg GP och Sista Chansen samt en femteplats under gårdagen innebar att jag bärgade tredjeplatsen i cupen. Under tiden har jag tränat på som tidigare under året, dvs. veckor på 8-12 träningstimmar med en mix av distans, gym, träningstävlingar, intervaller och fikarull. Vad som däremot har förändrats under tidsperioden är att jag har inlett idrottstränarstudier på Högskolan Dalarna. Studierna, klasskamraterna och Falulivet känns väldigt bra. Dessutom fick jag ett glatt besked för ett par veckor sedan (som jag kommer berätta mer om framöver).
Jag tror att den positiva livssituationen för tillfället är den största förklaringen till att jag har kunnat avsluta säsongen väl. Inom elitidrott kan jag tycka att för stort fokus ligger på prestation och ren träningslära. Såklart att träningen är fundamental för att kunna hävda sig på tävlingsarenan, men man får inte glömma bort helheten heller. Jobb, kost, avkoppling/vila/sömn och allmän hälsa är också sådant som måste fungera för att man ska kunna prestera i det långa loppet. Särskilt i en så krävande idrott som landsvägscykling tror jag att välbefinnandet är oerhört viktigt för att prestera. Om jag är deppig är i alla fall inte fyraminutersintervaller det första jag tänker på…
Med humöret på plats kommer både träning och tävlande att upplevas lättare och det blir inte samma press på race. Vad tusan spelar det för roll egentligen om jag kör ett dåligt lopp när livet känns rolig och meningsfull annars!? När det känns mer okej att misslyckas kommer du ha klart större chans att lyckas!
Senaste kommentarer