Det är inte bara cyklingen som har gått över förväntan sedan jag började komma igång igen efter att ha varit utbränd. Även i gymmet har jag märkt klara framsteg – och det är INTE genom stenhård träning. Färre pass än tidigare och minimal träningsvärk har varit en vägvinnande melodi.

Att jag snarare är byggd som en velodromcyklist än någon bergsget á la Nairo Quitana kanske vittnar om att jag har gymmat en del genom åren. Mot slutet av gymnasiet upptäckte jag charmen med att lyfta vikter och sedan hade jag ett par år när jag var riktigt seriös i gymmet. Innan jag kärade ned mig i cykelsporten hade jag faktiskt planer på att börja tävla i Athletic Fitness. Fem pass i veckan och dela upp tillfällena på muskelgrupper så att varje muskel tränades en gång i veckan, precis som många byggare håller på. När det stod ben på schemat var det inget lallande med ett par set, utan det var stenhårda pass. Min vardag bestod av träningsvärk, hade jag gymmat bröst så gjorde det i allmänt ont att sätta på sig jackan de efterföljande dagarna.

Hur styrketränar jag nu då? Nu håller jag mig till två helkroppspass i veckan, ena gången tungt (4-6 reps) och andra gången lätt (8-12 reps). Ett typiskt pass kan se ut så här:

Djupa knäböj

Upphopp med skivstång

Utfallssteg

Raka marklyft

Bänkpress

Militärpress

Latsdrag

Rodd

Ryggresningar

Pilatesboll

När jag inledde gymmandet i höstas, efter 3-4 månaders uppehåll, var jag naturligtvis jätteklen. Medan lyftarna i Borlänge Atletklubb matade på med ett par hundra kilo i marklyft och böj stod jag där i hörnan med kromade hantlar och banade in rörelserna igen. Tålmodigt mjukstartade jag och höll vilan lång mellan seten. Successivt har jag kunnat lassa på mer vikter, utföra fler övningar och höja tempot med så kallade superset – med gott resultat. Det roliga nu är att jag börjar närma mig vikterna som jag tog när jag styrketränade som mest. Jag behöver inte muskelgruppsträna, gå som en skadeskjuten kråka pga. träningsvärk eller hänga i gymmet nästan dagligen för att bli skapligt stark, två lagom hårda helkroppspass i veckan verkar fungera minst lika bra.

Någon kanske frågar sig varför jag kör bänkpress och militärpress? Det gör jag för att jag tycker det är roligt – precis som med all annan träning jag bedriver. Jag har ändå inga ambitioner att vinna uppför Mont Ventoux så för mig kvittar det om jag får några extra gram på överkroppen=).