…Och nu pratar jag inte om ett cykellopp på ett par timmar. Nu syftar jag på loppet som har pågått i 15,5 år och där det bara återstår en termin. Till hösten är det endast examensarbetet kvar och sedan är jag helt redo för arbetsmarknaden som ekonom. Det är med blandade känslor (dock mestadels positiva) som jag står inför detta vägskäl.

Ni läsare känner mig säkerligen främst som cyklist och vissa kanske rent av tror att jag hojar på heltid, vad vet jag=). Dock består min vardag av mer än att bara framkalla mjölksyra på racern och raka benen – jag pluggar även. Nu har jag spenderat 3,5 år på Uppsala Universitet där jag läser in en dubbel kandidatexamen (motsvarande civilekonom) i företagsekonomi respektive handelsrätt. Har ni några problem gällande tillgångsvärdering eller oskäliga avtalsvillkor så är det bara att bjussa på en fika så kan vi diskutera saken;).

 plugg3

Idag har jag nyss haft terminens sista seminarium och nu är det SOMMARLOV. Eller lov och lov, på måndag börjar jag arbeta på revisionsbyrån KPMG i Borlänge. Den avslutade terminen och det kommande sommarjobbet gör det än mer påtagligt att jag faktiskt snart är helt klar med studierna. Det kommer innebära en hel del förändringar, såsom flytt, ändrade rutiner och långa arbetsdagar. Tankarna kring detta handlar bland annat om följande:

–          Är det verkligen roligt att jobba med revision?

–          Hur kommer det kännas att överge ett rätt ansvarsbefriat studentliv och övergå till spikade arbetstider?

–          Går det att ha något ”liv” under de tuffaste arbetsmånaderna när de flesta boksluten ska göras?

–          Hur kommer jobbkarriären påverka mina möjligheter till cykelsatsning?

Det går att fundera fram och tillbaka kring detta, men faktum är att det inte går att komma fram till något svar. Det är en verklighet som måste upplevas, helt enkelt. Detta är – precis som livet i övrigt – ovisst. Även om jag tar sikte på en revisionskarriär har jag faktiskt ingen aning om vad jag kommer göra om fem år. När jag i trean på gymnasiet sabbade foten på idrotten visste jag inte att det i förlängningen skulle leda mig in på landsvägscykling. När jag gick på den där festen för massa år sedan visste jag inte att jag skulle träffa min dåvarande kärlek där. När jag tackade nej till ett annat sommarjobb och, via ett avhopp, fick sommarjobb på Posten visste jag inte att jag skulle spendera över ett år och fem somrar som brevbärare i Falun. Tre egna exempel på tillfälligheter som har påverkat mig i hög grad och tagit mig dit jag är idag.

Framtiden väcker helt klart många funderingar, men få konkreta svar, som sagt. Det enda man vet om livet är att man inte kan veta någonting med säkerhet – och jag gillar det. Att veta vad framtiden har att erbjuda är lika (o)spännande som att se en film där man kan handlingen utantill=)!

Bildkälla (visningsbild): Panoramio