Slagen – två gånger om

I den bästa av världar hade jag vunnit kvällens två TCT-race och fått mig ordentliga genomkörare. Visst fick jag blåsa ur kroppen, men att vinna mot andra duktiga cyklister är lättare sagt än gjort. Johan Sonesson tog storslam genom att kamma hem båda loppen medan jag fick nöja mig med en femte respektive andra plats.

Pannkaksladdade ihop med lillbrorsan Carl inför kvällens race

TCT-premiär, en fin vårkväll och gott om glada Borlängecyklister. Det var riktigt roligt att bege sig till Långsjön och träffa alla andra, många hade jag inte träffat sedan 2014 års avslutning i oktober. I sedvanlig cykelanda mörkades formen både här och där och spanades vader; vem hade slarvat med benrakningen? Generalen Daniel Ekström berättade hur banan skulle köras och jag lyssnade framförallt vart på Långsjörakan som mållinjen var.

Race 1

Första loppet á 25 km kändes överlag ryckigt. Jag ville tidigt känna in hur benen var med ett par tempoökningar och det var fler i fältet som gärna gasade på. När stiltje uppstod i fältet lyckades Johan Sonesson, Mattsson och Tomas Carlsson – den största formmörkaren av alla – gå loss och bilda en tremannautbrytning. Vettetusan vad jag höll på med i det läget. Om cykling hade varit mitt jobb hade det rätt och slätt kallats för tjänstefel att inte följa med dem. Klart som korvspad att en sådan stark trio skulle ha goda chanser att hålla hela vägen. Helt riktigt lyckades de hålla oss i klungan på behörigt avstånd. Vi fick aldrig ordning på jakten, utan det var som att alla satt och väntade på att någon annan skulle ta förningsansvaret.

Med 5 km fick jag, utan att attackera, en liten lucka till klungan. Även om jag aldrig skulle kunna köra in utbrytarna, hade jag absolut ingen lust att slå av helt och hålla rulltempo. Försökte trampa på kring tröskeln och snart anslöt Fredrik Jansson som hjälpte till med farthållningen. Någon kilometer senare var vi infångade och det skulle bli en kamp om att bli fyra och femma, de sista placeringarna som ger poäng för sammandraget. Tommy Frisk testade lyckan med en sen attack, ett försök som gav en skaplig lucka nedåt. När det endast handlade om en fjärdeplats kändes det ovärt att spara sig för spurt, utan jag försökte med en annan taktik: ställa av hela klungan. Precis i början av upploppet – i kantvinden – gick jag all in för att (försöka) distansera alla. Planen gick sånär, bortsett från den dryga detaljen att ”Blomman” bet sig fast på mitt hjul. När jag kollade bakåt och såg att det skulle vara möjligt att hålla undan för klungan var det bara att fortsätta borra, med mjölksyrafyllda påkar hade jag kommit till point of no return. Om jag slog av på takten skulle jag bli nedspurtad av precis hela klungan medan jag i alla fall kunde bli fyra eller femma genom att fullfölja attacken. Jag gjorde ett nytt försök att ställa av Andreas Blomqvist, men han var för rapp och när det skulle spurtas var benen både rökta och kokta – på samma gång. Med ett plågat anlete gled jag in som femma.

Race 2

På andra Långsjöloppet fick jag ägna hela första varvet åt att försöka återhämta mig efter attacken. Jag kan inte påstå att benen var särskilt bra för dagen – och det blev knappast bättre av att dra mjölksyra alldeles för länge för muskelfibrernas smak. Helt ärligt var jag orolig för att bli avställd och när det gick på i motlutet upp mot potatisodlaren var jag allt annat än oberörd. Kunde åtminstone hänga med och cyklingen á la belgisk kedja var det som behövdes för att repa sig. Mer attackcykling hade varit game over för mig…

När vi var åtta kvar i klungan och det stod klart att det skulle bli klungspurt om segern, hade jag förhoppningar om att kunna ta årets första TCT-seger. På upploppet chansade Per Arvidsson med en attack som fångades in av Johan Sonesson. Själv satt jag med på Johans hjul i vad som kändes som en perfekt position. I tron att grabbarna framför hade tröttat ut sig i samband med rycket testade jag att dra igång spurten tidigt, ett uselt drag med facit i hand. Johan Sonesson var med på noterna och lagom tills mina påkar hade sagt god natt, såg jag honom i ögonvrån. Visste där och då att jag var slagen och det enda jag kunde göra var att hålla i för att bevaka andraplatsen.

Även om det inte blev någon seger ikväll är det förbaskat roligt att nu ha TCT-loppen att se fram emot varje onsdag framöver. Glöm ettor och tröskelintervaller, det är denna typ av hårdkörning som är skoj! Hatten av för Johan Sonesson, det rådde ingen tvekan om att han var klart starkast ikväll. Dragvilligast och bäst i spurten – snyggt jobbat=)!