På söndag är det inte vilket race som helst. Då är det nämligen hemmatävling på Skandis GP, ett av årets stora mål tillsammans med U6 i sommar. Den senaste månaden har helt lagts upp för att formtoppa till Skandishelgen och det som återstår nu är kortpass för att finputsa formen och återhämta kroppen. Dagens pass skulle efterlikna GP:et så mycket som möjligt=).
Börjar gilla utseendet alltmer på nya jonnen, tycker att det är en cool mix av matt och blank lack. Var jättetråkigt att det blev som det blev med förra ramen och att inte kunna hoja vidare på den limiterade upplagan med gröna dekaler, men även denna är en fröjd för ögat och som UCK:are är det klockrent med svart-rött=).
Ska man träna inför Skandis GP är det bästa såklart att nöta just i Carolina- och slottsbacken, men då jag befinner mig i Borlänge för tillfället var det inte aktuellt. Och även om jag hade varit nere i Uppis hade jag förmodligen inte hojat där ändå eftersom det inte är helt myspys att trängas med bilar och bussar… Det bästa backalternativet här uppe var att bege sig till Mora By, som är på lagom uppvärmningsavstånd hemifrån.
Nedförskörning under stora vägen. På TCT brukar det låta som att det kommer en sportbil bakifrån här, men det är bara Anders Olsson som svischar om med sina 808-or i full kareta:P
Planen för sessionen var att dra 5-7 varv på den 3,4 km långa banan som brukar ingå i TCT-serien. Gasa på lite i backen (dock ej maxa) på 40 höjdmeter och hålla sig kring sub-tröskel på resten av varvet för att få det skapligt tävlingslikt. Att först kötta backe i KOM-hetsartempo och sedan typ frihjula hela vägen till nästa backintervall är inte direkt som att hoja race. På tävling gäller det att kunna härda ut även efter stigningarna eftersom de starkaste i fältet gärna fortsätter att trycka på då för att göra det maximalt utslagsgivande.
Första delen i ”Muur Mora By” är klart brantast, lite av en brytbacke nästan. Här brukar man som tung spurtare kunna bli avställd de luxe av de unga duktiga klättrarna i BCK…
Backen planar visserligen ut, men med syra i påkarna är det knappast walk-in-the-park med denna slakmota…
Upp över krönet och sedan en svepande 90-gradare till höger förbi det kända fiket=).
Det landade på sex varv där jag tryckte på skapligt. Helt okej känsla och framförallt nöjd med att jag kunde hålla ihop det hela vägen, både varvtider och effekt diffade ytterst lite från varv till varv. Tycker att det är ett förbaskat roligt varv som innehåller en fin mix av stentuff klättring och härlig action i form av svepande kurvor samt en utförskörning där det går att stå på rejält. Det hade varit skitskoj om det kunde köras någon officiell GP-tävling här med avspärrade vägar. Inte för att jag skulle ha någon chans – är för dålig uppför och tekniskt för att kunna hävda mig – utan för att den innehåller allt som ett GP-varv bör innehålla, tycker jag. Varvet testar de flesta förmågorna hos en cyklist och stigningen är så tuff att en klunga på 50-60 pers knappast skulle hålla ihop hela vägen=).
Fiket kan ju faktiskt vara en anledning till att hoja just här. Stora bullar och oförskämt låga priser är inte helt fel. Om någon vill mig något under sommaren är det väl störst sannolikhet att finna mig här, i alla fall de helger som är tävlingsfria och då det vankas distans=).
Dock inget fikastopp idag, det fick det bli vid hemkomsten istället=).
Senaste kommentarer