Inget av kvällens mål, att sätta PB på flygande varv eller vinna någon av de långa grenarna, lyckades. Däremot körde jag mitt klart bästa poänglopp, äntligen disponerade jag krafterna väl. Allt som allt en okej insats och framförallt en rolig tävling under lättsamma former.

Inte blev det något sub11.50 på flygande varv. Tyckte att jag satte varvet rätt bra, men uppenbarligen hade jag inte mitt livs klipp i påkarna. Klockan stannade på 11,71, min tredje bästa tid någonsin. Nu när jag har putsat tiderna för varje tävlingstillfälle har jag blivit kräsen, om jag inte persar är jag inte helt tillfreds. Att jag inte fick grensegern kan jag i alla fall ta, för han som var snabbast var ingen mindre än David Mayer, innehavaren av banrekordet i Falun.

Poängloppet gick över 24 varv med fyra spurter och ganska snart stod det klart att det skulle stå mellan mig, Petter, Viktor och ”Myran” när det vankades poängspurter. Jag kammade hem första fullpoängaren, med drygt två varv kvar fick jag tillfälle att gasa på och syran hann aldrig bli så påtaglig att någon kunde smita förbi. Därefter skulle det mest handla om Petter, som tog hem alla tre återstående spurter. Han är inte att leka med när det kommer till paradgrenen poänglopp, det är som att han har en inbyggd farthållare som han kopplar in när han har fått fart på ekipaget. Jag tyckte att jag satt med fint, körde smart och undvek idiotförningar, men jag räckte inte till hela vägen för att kunna vinna grenen. Till sista spurten trodde jag mig ha guldläge, medan jag satt klistrad på Petters hjul hade Viktor Lundmark och Lasse Myrberg en liten lucka upp till oss. Vid klockringningen var planen att blåsa om, men det var bannemej omöjligt att gå om finnen på yttern. Jag fick ge upp det försöket och bli tvåa i spurten och även tvåa på själva poängloppet.

Till elimineringen slogs fältet ihop så att rutinerade och orutinerade tävlande fick göra upp i samma heat, jag tror att vi var ett 15-tal till start. Jag har aldrig varit med om att köra mot så många samtidigt, det var verkligen så att det bildades en riktig klunga. Det blev tajt, positioneringen blev viktig och en del närkamper, precis som det ska vara på eliminering. För att inte riskera något satte jag mig relativt långt fram i början och såg till att inte bli instängd. Fram tills vi var 5-6 stycken kvar behövde jag aldrig gå all in. Fick egentligen loppet som jag ville det, men när vi var fyra kvar gjorde jag ett nonchalant misstag. Jag brydde mig inte om att spurta förbi Petter och Myrberg för att jag trodde att Viktor var ute ur leken. Senast jag såg honom var han ett antal meter bakom och genom sista kurvan fick han dessutom ta ytterspår. Det jag inte visste var att han spurtade på för fulla muggar på yttern och strax innan mållinjen passerade han. Oerhört klantigt av mig inte säkra upp avancemanget!

Som ett nytt inslag avrundade vi tävlandet med 2 km parförföljelse där vi parades ihop utifrån tiderna på flygande varv. Jag tycker egentligen att förföljelse är ganska tråkigt, men det var desto roligare att hoja i par=).

Petter och ”Dobban” redo för full attack i 2 km

Anders och världsmästarlasse i farten på parföljelsen