Målsättningen för dagens Siljan Runt var att slå rekordtiden (kring 3.39-3.40) och ge ett fint genrep till de som kör Vätternrundan nästa helg. Rekordplanerna fick tidigt skrotas pga. regn och två krascher, men vi i Continental Test Team kämpade i alla fall på idogt och tog oss in på 3.56 – en bra tid med tanke på förutsättningarna.
Åkte upp igår kväll tillsammans med Fredrik och far och son Frisk. Jag ställde främst upp på Siljan Runt för att jag kände en del andra som skulle köra och såg mer till det sociala än att jag tvunget behövde prestera bra på själva loppet.
Efter fint roddande av Juha i gänget fick vi starta i en av de fyra snabbgrupperna som rullade iväg ett par minuter innan de ordinarie starterna, en vettig grej för att minska antalet (farliga) omkörningar. Vi 20-25 cyklister ropades upp vid startfällan och fick sedermera ta oss an de 16 milen runt Orsasjön och Siljan.
Känslan inledningsvis var att vi öppnade aningen för lugnt. Med förhållandevis lättåkt cykling och fortfarande uppehåll tyckte vi att 42-43 km/h var i långsammaste laget för att ge oss själva chansen på tidsrekordet. Vi försökte trycka på hårdare, men det dröjde inte länge innan vädergudarna började motarbeta oss. Precis som utlovat kom regnet, ett kraftigt sådant. Genom en rondell hörde jag hur det small till strax bakom mig. En snubbe fick bredställ på ekipaget och drog med sig ett par andra i fallet. Tack och lov blev det inga större personskador utan vi kunde tuffa på igen efter 1-2 minuters väntan.
Längs vägen körde vi om två av de tre snabbgrupperna och en del av dessa cyklister hängde på oss, antingen genom att gå med i rotationen i vår belgiska kedja eller liggandes bak i svansen. När vi blåste på i drygt 60 knyck i en utförslöpa i Ickholmen hände något riktigt obehagligt. Till höger om mig såg jag hur en cyklist började vobbla ordentligt – förmodligen efter att ha gått på hjul – och det kunde egentligen bara sluta på ett sätt: vurpa. Helt riktigt small han i asfalten rejält och det var bara änglavakt att inte blev en stor klungkrasch av det hela. Jag hoppas innerligt att han efter omständigheterna har klarat sig okej! Att dra på nedför efter Tällberg var direkt motbjudande i hällregn och med två olyckor i färskt minne.
Snittfarten sjönk stadigt på sträckan Mora-Leksand och det stod klart att rekordtiden skulle vara en utopi. Det handlade snarare om att ta sig in under fyra timmar och inte ta några risker genom kurvor, rondeller etc. Efter Leksand upplevde jag att vi hade vår absolut bästa period under hela loppet. Arbetsmoralen höjdes med lite vind i ryggen och på de platta partierna låg vi ofta på i 46-47 knyck. Det är dessa stunder som är en av tjusningarna med motionslopp, att som en välsmord kedja gå runt fort, peppa varandra och höra det vinande ljudet från alla högprofilshjul.
Med två-tre mil kvar blev det desto tuffare och särskilt när vi var nere på 4-5 man som tog dragjobbet fick påkarna det jobbigt. Ett tag var det till och med så att bara Jonas Bohr (vem annars?) och Niklas Näslund delade på slitgörat med långa förningar medan vi andra tuggade styrlinda bakom. Åsynen av Sollerön verkade i alla fall ge ny energi och snart var vi fler igen som gick runt. I sista backen – och i synnerhet när kyrkan syntes – fattade man att saken var klar, att vi skulle greja det på under fyra timmar. Med skitväder och flera vurpor tycker jag att vi stod för en stark insats. Enligt resultatlistan var det endast 24 cyklister som fixade Sub4. Sedan tidigare hade jag 4.08 som snabbaste notering. Förutom att detta var min bästa tidsnotering är jag nöjd med hur kroppen kändes. Ja, alltså händer och fötter mådde väl inte tipp-topp i rusket, men benen stod pall för 16 mil väl och det var skoj att kunna vara aktiv i dragjobbet.
Siljan Runt i siffror
Tid: 3.56
Snittfart: 40,7 km/h
Puls (snitt/max): 145/165 slag/min
Effekt (snitt/normaliserad): 226/256W
Senaste kommentarer