Då var tävlingsåret 2015 igång efter att ha kört Omnium på velodromen i Falun. I grenarna flygande varv, scratch, poänglopp och eliminering blev det idel topp tre-placeringar – med pers (11,58) och grenseger på flygande varv som höjdpunkt. Totalt slutade jag tvåa, på samma poäng som segraren Viktor Lundmark.
På förhand, med snabbingar som Jonas Ahlstrand, David Mayer och Felix Beckeman borta, var det upplagt för att jag skulle kunna kamma hem flygande varv. Dock var jag inte helt säker, jag hade inte dunkat flygande sedan SM och efter Petters fina 12,01 visste jag att det behövdes bra klipp för att bli snabbast. Precis när jag rullade iväg för mina uppstartsvarv sade Magnus Ekström: ”nu är det pers i luften”. En av dagens målsättningar var att slå mitt personliga rekord från SM, 11,65. Och visst gjorde jag det. Innan jag hade sett min tid förstod jag att det hade gått snabbt, det var applåder och tummen upp från sargen. När 11,58 kom upp på tavlan fick jag mig ett skönt glädjerus. Inför denna velodromsäsong hade jag som ursprunglig mål att ta mig under 12 sekunder. Nu – efter att ha persat på varje tävling – tänker jag bannemej greja under 11,50 på nästa tävling. Fortsätter jag på inslagen väg med att trigga de snabba fibrerna på banan och i gymmet så ska det nog vara nåbart om en månad.
Scratchen kördes med handikapp, där den långsammare hälften från flygande varv fick ett halvt varvs försprång. De som startade med försprång höll uppe farten väl, det var först på sista varvet som vi hade jagat ikapp alla. Som enda spurtare i gänget var jag ensam om att vilja hålla ihop fältet i ett jämnhögt tempo. Den första att attackera var – inte alls oväntat – Viktor Lundmark. Han gick iväg med 5-6 varv kvar och åkstarke Petter var inte sen att följa med. Att låta dem gå iväg själva hade varit detsamma som att nöja sig med en tredjeplats, i bästa fall. Jag fick pinna på, med mjölksyra på köpet, för att ansluta. Med ett par varv kvar sänktes tempot och körningen blev mer avvaktande, perfekt för att fräscha till musklerna. In på sista varvet passerades Magnus, den sista från gänget med försprång, och jag satt på hjul bakom Viktor och Petter. Dessvärre gjorde jag misstaget att dra igång för sent, det var först i sista kurvan som jag gick all in. Det blev riktigt tajt om det mellan mig och Viktor, där han tog det med någon ynka decimeter.
Poängloppet upplevde jag som jobbigast. Trissandet inleddes med att Magnus varvade hela fältet och därefter avlöste attackerna varandra. Efter att ha blivit poänglös i första spurten var jag med och tog poäng i alla de tre återstående spurterna, något som gav en tredjeplats. Kombinationen av den torra luften inomhus och tempot som fordrade öppen trut gjorde att munnen kändes som en öken redan efter ett par varv…
Inför den avslutande elimineringen var det stenhårt uppe i toppen, jag och Petter låg i delad ledning – med Viktor en poäng bakom. Alla hade vinstchans och veteranvärldsmästaren ”Myran” var säkerligen sugen att visa framfötterna i sin paradgren. Redan på första spurten var jag nära att åka ur. Jag blev så bekväm med min position att jag slog av tidigt och blev passerad av alla utom en. Sedan såg jag till att hålla mig längre fram för att inte behöva råspurta varje gång. Efter lite armbågande och spurter var det tre som återstod; jag, Viktor och Petter. Jag visste att jag skulle kunna halka ned till tredje plats i totalen om jag trillade ur. Taktiken blev att säkra upp åtminstone en andraplats genom att gå in först på sista varvet och tvinga dem att gå på ovansidan. Det lyckades – till kostnaden av massa mjölksyra. Viktor fick sig en fin resa på mitt hjul och han var smart nog att stöta av mig direkt sedan Petter hade åkt ur. Jag märkte direkt att det inte gick att svara på attacken och det var bara att rulla i mål som tvåa.
Resultat:
Flygande varv: 1:a (11,58)
Scratch: 2:a
Poänglopp: 3:a
Eliminering: 2:a
Totalt: 2:a
Senaste kommentarer