Överträffade mig själv

Googla ”uselt lokalsinne” och ni kommer sannolikt få fram en bild på mig. Ja, så illa är det faktiskt. Mot bakgrund av mitt inte helt lysande lokalsinne var det lite spännande idag när jag hade skissat på en ny distansrunda. Hör och häpna, det blev inte en enda felkörning under dessa 14 mil. Är stolt över mig själv.

Nu tänker ni säkert: hur svårt kan det vara att hitta med gps och destinationerna uppskrivna? Ja, för mig kan det – uppenbarligen – vara extremt knepigt. Jag ska ta två exempel:

1. SMACK-tempot 2014. Banan på 30 km innehöll ett avtag, vilket jag givetvis missade att svänga för.
2. Mallorcaläger 2015. På lägrets första dag blev jag satt att cykla helt själv. Rundan gick helt okej, men väl tillbaka i Palma spenderade jag ett par timmar med att virra runt i hamnen. När jag trodde mig vara i närheten av hotellet var jag 16 km fel…

Gemytliga Stjärnsund

Inledningsvis var det inga större konstigheter med vägvalen ty Torsång, Milsbo och St. Skedvi är vardagsmat för mig. Det var när det var dags för Långshyttan, Stjärnsund och Kloster Bruk som utmaningen började. Läste vägskyltarna noga, checkade kartprogrammet och höll tungan rätt i mun. Lyckades orientera mig rätt, men väl i Stjärnsund fick jag mig en överraskning, att sträckan till Kloster innehöll 0 meter asfalt. Tyckte i alla fall att underlaget såg stabilt ut så testade denna skogsväg. Behövde inte alls ångra detta vägval eftersom detta var dagens roligaste mil. Är det hårt packad jord snarare än rullgrus är det riktigt kul att brassa på till skogs även på en racer!

Oasfalterad – och rolig – körning i 10 km

Officiellt stannade jag till vid Högsta Kustlinjen för att turista; vem vill inte beskåda olika stenar liksom!? Det kan absolut inte ha varit så att jag var trött efter ett längre motlut på grusvägen;)!

Kloster Bruk

Hojade längs Dalälven någon mil för att ta mig till Husby, en av mina absoluta favoritplatser…

…väl i Husby kom den obligatoriska fikapausen och med gassande sol föll valet på glass. Med glass och fina vyer vore det fel att klaga över tillvaron=)!

Dagens plan i ansträngning var som vanligt att mestadels hålla igen, i puls kring 125-135 slag/min. Dock hade jag spanat in mig på ett par backar som jag ville gasa på i. 3/4 backar gick ganska bra. Och så var det den där stigningen som blev ett ordentligt misslyckande. En brant backe i Säter och 3,5 timmar på kontot, hur gör man då? Jag tyckte tydligen att det var en god idé att gå in i klättringen på ca 700W och försöka hålla där. Problemet var dock det att backen var ”lite” (läs mycket) för lång för sådana watt och jag var ”lite” (läs mycket) för trött för att palla 700W några längre stunder. Från att ha känt mig sprättig och snabb gick musten ur snabbt och innan jag var över krönet hade jag fått kasta in handduken. Blev skamset en U-sväng tillbaka. Inte heller idag var jag någon Nairo Quitana uppför… Keep on dreaming, tjockisspurtare.

Efter 14 mil, varav 14-15 km grusväg, och något så ovanligt som okej lokalsinne ansåg jag mig förtjäna en bärs och jordnötter till Tour de France-sändningen