Regn fram till start, ett vasst startfält och det som enligt många är Nordeuropas tuffaste GP-lopp. Med låga ambitioner och nedtrappad cykelsatsning tog jag mig an denna utmaning. Resultat: fjärde plats och således min främsta insats på Skandis GP. Är verkligen helnöjd med prestationen=)!
Skandis GP är, tillsammans med Östgötaloppet, ett lopp som jag har kört varje gång sedan jag började tävlingscykla 2012. I och med att jag till och med förra sommaren studerade i Uppsala har det fallit sig naturligt att ställa upp. Kul med ett publikvänligt stadslopp som testar alla ens förmågor som cyklist. Idag kände jag mig faktiskt rutinerad när jag ställde mig på startlinjen. Jag hade testat på den stökiga kullerstenen och klättringen upp till slottet vid tre tidigare tävlingstillfällen, alltså visste jag vad det handlade om och vilka delar på banan som var kritiska. Kände mig inte direkt nervös innan start, visste inte riktigt vad jag skulle vara nervös över. Jag ställde upp för att ha roligt, träffa kompisar och utan direkta resultatmål. Förutsatt att jag höll mig på hojen och inte körde alltför dåligt skulle jag ha skoj medan jag trampade mig igenom de 15 varven.
I samspråk med Torbjörn Jansson precis innan start
Kom iväg skapligt i starten, men fick inledningsvis vara aktiv för att hålla en hög position i klungan, ett måste för att inte åka av genom ”gummisnoddseffekten” i kurvorna. Överallt var det cyklister som ville fram och kände mig inte helt tillfreds när vissa började blåsa om på innern. Efterhand, i takt med att fältet blev mer utsträckt, lugnade det ned sig. Precis som på gårdagens benväckning kände jag mig rapp i påkarna och kunde utan större svårigheter hänga med uppför Carolina- och Slottsbacken. Det var en go känsla att sitta med ganska bra form och för varje varv se hur vår tätgrupp decimerades.
I tolv varv hade jag kontroll på läget och när vi endast var sex kvar där framme – jag, Oskar Djärv, Adam Axelsson, Gunnar Bäckgren, Torbjörn Jansson och Fredrik Jansberger – visste jag att jag var nära min bästa placering någonsin på Skandis GP (tidigare har jag som bäst varit 7:a). Sedan var det väl så enkelt som att banan tog ut sin rätt. De andra var attackvilliga och det var inte bara tempoökningar uppför. Det hände även ett par gånger att det skulle gasas på målrakan eller på kullerstenen ned till Domkyrkan. Vid varvningen med 2-3 varv kvar, i samband med en attack, brände det till i halsen och utifrån smaken i munnen märkte jag att en ”pizza” låg nära till hands. Illamående – men alltjämt med vilja och lite kräm kvar i påkarna.
In till klockringningen var jag fortfarande kvar i tätgruppen och hade i det läget vissa förhoppningar om att rent av kunna vinna. Åkstarke Torbjörn Jansson, till synes helt opåverkad av att precis ha varit sjuk, gick på offensiven och vi andra fick slita för att inte bli avställda. Nedför det tekniska kullerstenspartiet försökte jag – så gott det gick – att återhämta påkarna inför sista klättringen. Fick ett par meter upp till de andra, en lucka som jag dock tog igen i början av Carolinabacken. Väl in i Slottsbacken, den brantaste delen av klättringen bestämde sig Oskar Djärv och Adam Axelsson för att göra livet surt för mig och Gunnar Bäckgren. Med en redan duktigt smärtsam mjölksyra hade jag inte en chans att svara, utan fick sätta mitt eget tempo och försöka att inte släppa alltför stor lucka. Även om det såg mörkt ut bestämde jag mig för att fortsätta köra och ge det chansen hela vägen in. Kanske att jag skulle kunna komma upp på Gunnars hjul i alla fall efter Slottsporten. Stod på så hårt jag bara förmådde, men ute på Dag Hammarskölds väg fick jag erkänna mig besegrad. Oskar spurtslog precis Adam, Gunnar gled in som trea, jag fyra och Torbjörn femma.
Dagens topp fem. För fullständigt resultat klicka här
Att bli fyra kan tyckas snöpligt, men faktiskt känner jag ingen större bitterhet över denna placering. Dels hade jag inga direkta resultatambitioner och dels lyfter jag på hatten för herrarna på pallen, de var starkare än jag. Jag skäms på intet sätt att bli slagen av en som har SM-medalj i triathlon, en med landslagsmeriter både inom skridsko och landsvägscykling och en som vann Seniorcupen 2014. De hade inte tur som korsade mållinjen först – de var bäst. Detta är en mycket utslagsgivande bana som erbjuder få partier att ”chilla” på hjul. Den som slutligen får kliva överst på prispallen är otvivelaktigen en kompetent cyklist som har fysik, teknik och taktik för att bemästra dessa 15 varv. Tendensen under loppet var att Oskar och Adam hade bäst power i klättringen och att de slutligen kom loss var inte direkt förvånande. Jag ska inte sticka under stolen med att jag är stolt över min egen insats. Med min tunga kropp (77-78 kg) är jag glad över att ha hängt med i backen i 14 av 15 varv och rent taktiskt höll jag mig till min plan från början till slut. Idag räckte det till en fjärdeplats – och det är jag mycket nöjd med=).
Tusen tack till alla er åskådare som trotsade det ogästvänliga vädret och hejade fram oss tävlande. Era tillrop, särskilt i Slottsbacken, gav den där lilla extra energin för att hänga med ännu en gång upp till Borggården. Något som också gav energi och inspiration var att ha cykeloraklet Anders Adamsson som speaker, tyckte att det var lika coolt varje gång som han nämnde mitt namn!
Senaste kommentarer