Av de fina benen som jag hade på tävlingen i lördags har jag inte märkt mycket här under veckan. Helt okej insatser i gymmet, men på velodromen har det känts segt, ungefär som att någon i smyg satt på ett tyngre drev på jonnen. Jaja, är ingen fara, har väl bara varit sliten efter Omnium-grenarna. Efter förra rejset hanns det med ett par sämre träningspass innan det kändes fint igen. Det enda som räknas är att jag är i slag nästa helg på SM – och det tänker jag vara=)!

Har egentligen inte känt mig helt sopdålig, är bara det att det blir förjäkla jobbigt med intensivpass ihop med Ahlstrand, världsmästar-Lasse och Preben när man själv inte är helt hundra. Man går på rött tidigare och minsta lilla lucka så är det morsning och good bye, typ. Istället för att pressa sig igenom veckans velodrompass i tisdags och igår – och få slita för att hänga med på varje intervall – har jag kastat in handduken i förtid. Tiden fram till SM handlar inte om att genomföra massa slaktarpass i tron att man kan revolutionera sin cykelförmåga på en vecka, utan handlar snarare om att balansera lite pang-pang med vila, hålla sig frisk och bibehålla motivationen.

Ikväll genomförde jag sista gympasset innan SM och fortsättningsvis kommer jag träna varannan dag, något som varit ett vinnande koncept sedan jag började träna igen=).