Att hoja bort till Formentor, Mallorcas norra spets, blev ett riktigt dagsverke. Vi hade att göra i över sex timmar. På hemvägen var jag snubblande nära att skrota och jag och Danne lyckades reta upp hetsiga spanjorer när de körde ”last man standing”.
Det som på förhand såg ut att vara drygt sju mil enkel väg var desto längre. När vi hade nått Port Pollenca och skulle börja klättrandet till fyren ute på Formentor hade vi redan avverkat sju mil – och vi hade två kuperade mil kvar till fikat. Happ, här skulle det bli ett 18-milspass allt som allt, men när vi var så nära dagens mål kunde vi inte vända tillbaka. Jag hade aldrig varit ut till Formentor tidigare så jag ville verkligen få uppleva de surrealistiska vyerna.
Efter att ha kämpat på med motluten till Formentor, köpt sig en fika till ockerpris och tagit massa kort tog vi sikte på Palma igen. Framför oss fick vi en bil som inte var helt snabb utför. Jag och Danne lade oss bakom och helt plötsligt – när pensionärsparet hade fått syn på något intressant tvärnitade de framför oss. Danne hann styra över på andra körbanan medan jag fick bromsa för full kraft. Jag fick ställ på ekipaget och för att inte damma in i bakluckan fick jag styra ut till höger i terrängen. I sista stund hann jag rycka ur ena foten och ta stöd mot klipporna så att jag slapp gå i marken. Bilföraren öppnade dörren och frågade: ”was passiert?” Det ska jag tala om för dig, farbrorn:
- Om du hade kollat i backspegeln innan du tvärnitade för att frugan ville ta kort hade du sett vad som hade hänt, att du höll på att sätta mig med din impulsiva manöver. Nu var det på håret att jag kraschade rejält, jag hade inte varit helt trevlig om jag och/eller hojen hade kommit till skada… När det – med änglavakt – gick väl nöjde jag mig med att skrika och gestikulera mot gubben.
- Tyska är inte det internationella språket och alla som är på Mallorca är faktiskt inte tyskar (även om du verkar tro det). Nu råkade det vara så att jag med min skoltyska förstod din fråga.
Nere på platten vid Pollenca blev det åka av. Både jag och slätdragar-Danne hade hemlängtan efter att redan ha skrapat ihop fyra timmar och med vinden i ryggen gick det galant att sätta upp farten. Ett par mil innan Palma blev vi ikappkörda av fem spanska herrar, vilka inledningsvis körde pace bakom en moppe. Vi var inte dummare än att vi lade oss på hjul bakom gänget. Sedermera visade det sig att de snarare körde ”last man standing” än något lagtempo. Ryckförningar och rena attacker med jämna mellanrum. När vi kom in till ett litet samhälle och hade rödljus såg jag min chans att ställa av dem. Jag pangade på en spurt för att få pace bakom en bil och jag hörde att det blev ett jäkla liv på spanjorerna bakom. Dessvärre svängde snart bilen av och då blev jag inhämtad. Deras sydländska temperament trädde återigen fram när Danne var i farten med en tempoökning/attack (tempoökning enligt Danne, attack enligt spanjorerna). Jag såg hur himla stressade de blev att hämta in honom och en efter en vek åt sidan för att de inte orkade täppa luckan. Det slutade med att de fick skicka fram snubben som satt på en tempojonne och i deras jakt satt jag bara på hjul bakom dem och skrattade inombords åt vilka problem de hade att hänga med. Om det inte hade varit för att vi kom in i ett nytt samhälle snart hade jag definitivt satt in en egen attack precis när de hade kommit ikapp Danne. Jaja, det kanske var tur att det inte blev så, med deras hetsiga beteende hade jag väl fått en rak höger om jag hade attackerat…;).
Summa summarum tycker jag att dagens runda kanske var lägrets bästa. Vi fick ett riktigt långpass, jag fick stifta bekantskap med Formentor – en storslagen plats – och passet innehöll alltifrån rulltempo till trissande med (läs mot) spanjorer.
Bilder kommer senare ikväll på Facebook, håll till godo=)
Senaste kommentarer