Jag kan nu berätta att jag avser att köra U6 i sommar. Med både prolog och tempo vill jag ha vanan inne att mosa tröskel framme på bågarna. Målet framöver är att hoja med tempobågarna en gång i veckan, alltifrån rull till intervaller, för att bli okej mot klockan.
It´s time for some time trail traning, but first let me take a selfie. #enligtkonstensallaregler #duckface
Senast det begav sig med tempo på tävling var på Hammarö 3-dagars. Kan inte påstå att jag hade tränat tillräckligt tempospecifikt inför etapploppet. Det var först med 1,5 vecka kvar som jag började nöta och första tempopasset handlade mest om att skruva på bågarna och sadeln för att hitta en anständig position.
Jag önskar att det vore så enkelt som att man bara monterade på tempobågarna, blev mer aero – och tryckte samma watt som i vanlig racerposition. Nu är inte verkligheten sådan, utan en mer framåtliggande position betyder att baksidorna får jobba hårdare. Ovant arbete = svaga muskler = lägre watt…
På 1,5 månad kan jag knappast höja min mjölksyratröskel avsevärt. Däremot kan jag med regelbundna tempopass komma lite närmare den effekt som jag kan hålla i 20 minuter på racern. Det fina med att ha tillgång till effektmätare är just när det kommer till tempo. Nu tränar man in sig på en watt som man kan hålla ett helt race – och väl på tävling är det ”bara” att lägga sig på den watten. Särskilt för mig som har haft den dåliga ovanan att spränga mig på tempolopp – och vara halvdöd lagom till vändpunkten – är effektmätningen ett fantastiskt hjälpmedel för att disponera krafterna.
Varsågod läsare, här har ni något som för vissa cyklister är att betrakta som ”företagshemligheter”;)
Dagens pass var en kort historia, på mindre än 50 minuter var jag klar och kunde bege mig hemåt för TV-soffan och Hull-Manchester United. Gnetande kring tröskeln varvades med rull – alltid i tempoposition för att få med musklerna på noterna.
Senaste kommentarer