Resultatmässigt var inte Kinnekullehelgen mycket att hurra över, men i och med mina låga förväntningar är jag inte alltför besviken över loppen. Det finns mycket positivt att ta med sig, alltifrån nyttiga lärdomar till det trevliga hänget runt tävlandet=).

Se och lära

Sett till hela årets säsong har jag ytterst få resultatmål. Jag har bara tävlat i två år och detta är första säsongen i elitklass, att då tro sig vara kapabel att komma topp tio på ett antal tävlingar skulle bara skapa onödig press. Nej, jag är ödmjuk inför det faktum att jag är ny i gemet och tävlar mot Sverigeeliten, där många har hojat sedan barnsben och vissa med meriter från Continentalnivå. Det är helt enkelt massa förbaskat duktiga cyklister man ställs emot. Dock betyder det inte att jag är ”rädd” för motståndet – jag ursäktar mig inte på race – men att uppnå resultat är något som får komma långsiktigt. Resultat nu är främst en bonus. Vad jag framförallt ser till i dagsläget är att tävla så mycket som möjligt för att få nyttig erfarenhet och ”tävlingshårdhet”. Av helgen har jag bland annat fått bekräftelse på följande:

–          Jag är för långsam genom tekniska kurvor.

–          Inför spurter behöver jag bli tuffare och bättre på att positionera mig långt fram.

–          Att avverka fyra race på fem dagar sätter sina spår i påkarna…

Egentligen är detta inga nyheter för mig, men jag får återigen på pränt vad jag behöver arbeta på för att utvecklas som cyklist. Jag vet sedan tidigare att jag inte är någon superb kurvtagare och detta var inte första gången som jag inte kom fram i spurten som jag ville. Att jag som nybliven tävlingscyklist inte är lika stryktålig för race som de som har många år på nacken och som har avverkat massa flerdagarsetapper, säger sig självt. När man vet sina svagheter är det bara att ge sig tusan på att bli bättre och allt detta kommer komma när jag får mer träning och tävlande i kroppen. Det handlar bara om cykling – inte någon raketforskning – så givetvis går det att höja sig=)!

 23e maj4

Det sociala

Att spendera de flesta helgerna ute på olika tävlingar handlar verkligen inte bara om att kötta mjölksyra i sin strävan efter fina tävlingsprestationer, utan allting omkring tävlingsbanan betyder också mycket. Vi åker iväg tillsammans som ett lag till loppen, har förbaskat skoj under tiden och det är klart lättare att ta en motgång när man haft roligt i övrigt. Jag har flera gånger under helgen skrattat så pass att jag fått både magont och haft nära till tårar, det har varit alltifrån att Jesper i laget har sjungit till Backstreet Boys till att sköningen Jeppe77 demonstrerar alla sina hårvårdsprodukter=).