Egentligen är jag för filosofin att ett cykelpass antingen ska vara långt och lugnt eller kort och hårt, inga ”mellanmjölkspass” liksom. Idag gjorde jag dock ett undantag för att jag kände ett behov av snabbdistans, framförallt för det mentala. I och med att denna helg varit tävlingsfri kändes det dessutom bra att få ett pass som påminner om tävling i intensitet.
Dags för dag två på tjejlägret. Caisa, en av de drivande krafterna till detta läger, styr upp de olika grupperna
Rull med belgisk kedja och möte med snabbisarna i Sub8-gänget
Smarrig lunch i Fjällnora, särskilt currykycklingen satt fint, innan hemfärd
Det finns så många positiva aspekter med att träna och ett pass kan fylla en mängd funktioner, både fysiskt och psykiskt. Om jag bär på någonting inombords fungerar ofta träningen som en ventil för att rensa ut de tankarna och få koppla av. Ofta ger sådana grejer mig extra energi och styrka, antingen för att öka trycket på pedalerna på hojen eller lyfta mer i gymmet. Det bästa jag kunde få ikväll, efter en till dag som ledare på tjejlägret och därefter ett rafflande Liege-Bastogne-Liege, var att hoja mig redigt trött och koppla bort hjärnan ett par timmar.
Både fotboll och cykling som man vill se, inga problem; L-B-L på TV:n och Liverpool-Chelsea på datorn så var den saken löst=).
Planen var någon form av snabbdistans – typ nivån mellan vanlig distans och tröskelintervaller i ansträngning – och gärna hålla sig över 250W. Uppvärmning ut till Gamla Upsala och sedan fläska på. Enbart storklinga och ganska höga fartambitioner, ungefär som när man började hoja för fyra år sedan – med skillnaden att jag är en aning bättre nu=). Okej ben, men framförallt ett jäkla tagg. Kändes som att känslorna inombords gav 20W extra och go musik i lurarna gjorde att det tuffade på fint, särskilt första timmen. Sista 10-15 min – däremot – tuffade det inte på fullt lika friktionsfritt. Jesper i laget skulle nog beskriva tillståndet som att jag hade ställt av mig själv (älskar det uttrycket=)). Var trött som f-n. Påkarna var stumma, energin slut och till slut hängde nästan spyan i halsen… Det kändes att jag hade snittat 280W-ish och lite över 37 knyck i 1h och 50 min, nu fanns det inte mer att ge. Tankarna kretsade kring pizza, cola, Ben&Jerrys och det vara nära till hands att jag skulle ha knäppt den medhavda gelen. Jaja, ska inte klaga, jag ville ha ett hårt pass – och det fick jag onekligen. Efter energiintag och dusch var jag med i matchen igen och på gott humör=).
Om jag någon gång skulle sätta in en kontaktannons skulle jag nog inte använda denna bild… Trött som få, svettig och snorig, riktigt ”sexigt”!
Rull sista biten efter att ha gått sig duktigt tom
Som sagt, jag tänkte på pizza mot slutet av passet så fick bli att belöna sig med en XL-pizza. Mycket god, nu hoppas jag bara att magen inte säger ifrån av degen…
Senaste kommentarer