Fortsatte lite på inslagen väg från gårdagen med att inkassera fjärdeplatser. Fyra i 4 km förföljelse och ett poänglopp som inte alls gick min väg. Efter en egen attack var jag helt rökt när Jonas, Preben och Richard stack iväg och där stod det klart att medaljer var utom räckhåll. Tar med mig en rolig helg och värdefull rutin inför framtida bantävlingar.

Min chans i förföljelsen var inte att jag är utpräglad tempohäst, utan medaljchansen låg i det magra startfältet, endast fem åkare till start. I mitt kvalheat fick jag Argon-cyklisten Richard Larsén. Med en enorm respekt för distansen valde jag att gå ut försiktigt för att inte vara spyfärdig och mjölksyradöd efter 2 km. Hittade rätt tempo och rytm, det var bara det att Richard pinnade på för fulla muggar så att han kom ikapp. I vanliga fall hade rejset varit över när han passerade, men i och med att tiderna räknades för vidare avancemang var det bara att fortsätta köra. Kunde tack vare den snälla öppningen öka lite mot slutet och komma in på 5.13, fjärde bästa tid och därmed plats vidare till B-finalen.

Efter ett par timmars uppehåll var det dags för poängloppet över 60 varv med spurt vart tionde varv. Fanns absolut medaljförhoppningar, särskilt sedan den rutinerade räven Lasse Myrberg strukit sig. Ganska bra med inledningsvis och fyra i den första spurten. I takt med att pulsen steg försämrades förmågan till rationella beslut. Med tre varv kvar till nästa spurt slog en efter en av åt sidan och jag fick fritt fram. Kunde inte motstå frestelsen att sätta in en attack och när jag såg att det blev redig lucka bakåt var det bara att fullfölja attacken för att försöka ta andra spurten. Med halvvarvet kvar svischade det till bakifrån och Jonas och Preben pangade förbi. Det var inte bara det att banfantomerna kammade hem de höga poängen – de fortsatte även vidare i samma höga tempo. Med mjölksyra i precis varenda muskelfiber i benen hade jag inte en suck att brygga ikapp och hade inte heller power nog att gå med Richard Larsén, som sedermera lyckades gå ikapp Jonas och Preben. Hamnade i ingemansland på en fjärdeplats, supertrött och frustrerad över att vara borta från medaljstriden. Resten av loppet var dötrist. Ibland rullade jag solo, ibland blev jag varvad och ibland kunde jag hänga på andra stackare som också var rökta.

Skulle egentligen ha kört om bronset i förföljelse efter poängloppet, men var så sopslut att jag bestämde mig för att stryka mig. Dels insåg jag att jag inte skulle ha någon chans att rå på starke Richard som var 11 sek snabbare i kvalet och dels har jag en hälsa att tänka på. Nu har jag två månader utan ordentliga bakslag, jag vill att det ska fortsätta så även framöver…

Mina SM-resultat:

Flygande varv: 11,65, 4a (pers med 19 hundradelar)

Sprint: utslagen med 2-1 i kvartsfinalen mot Preben Larsen

Tidslopp 1km: 1,11.88, 5a

Eliminering: 4a

Förföljelse 4 km: 5.13, 4a

Poänglopp: 6a (tror jag)

Resultatmässigt hade jag hoppats på någon medalj, men det är som det är. Formen och farten finns där, men det jag framförallt brister i är rutin, inte så konstigt när man nyss börjat tävla på banan. Hur som helst – trots viss fjärdeplatsbitterhet – tänker jag fortsätta med velodromandet av den enkla anledningen att det är förbaskat skoj. Det kommer fler SM och jag borde ha några år på mig att plocka medaljer, finns ju 58-åringar som får kliva upp på prispallen=).