Efter en av veckans höjdpunkter, SMACK-tempot vid Sjöås Handel, kan jag säga att säsongen är igång, typ. Det var tufft, förbaskat kallt och gick långt ifrån fort, men jag gnetade på så gott jag kunde och fick finfin träning inför de ”riktiga” tävlingarna framöver. Enligt resultatlistan verkar jag ha blivit 14 av 96 deltagare.

 1SMACK3

Promenad ut till Sportson där Robin väntade med nylimmat dischjul

1SMACK2

En del stuvande med cykelprylarna för att få plats med tre hojar och tre UCK:are i form av undertecknad, Robin och Steve

1SMACK4

Jag utser Steves hoj till den coolaste på SMACK!

1SMACK6

Kylan avskräckte inte Upplands alla tempohästar, drygt 90 deltagare till start! Stort cred till alla ansvariga i SMACK – allt från kaffekokare till tidtagare – som gör detta möjligt. För 20 kr får man lysande träningstävling, trevligt umgänge och kaffe + bulle efteråt, det är kalasbra det tycker jag=)!

Tempoloppet inleddes i alla fall lovande. De första 2-3 km flöt det på fint och jag kunde glädjas åt att snittet låg på 45-46 knyck. Dock ska jag inte ta åt mig äran för att det fick fort, det berodde helt enkelt på de inledande medluten. Inledande medlut innebär avslutande motlut och då går det inte fullt lika snabbt… Tappade stadigt i fart och hade svårt att få till rytmen i åkningen med konstant kuperad terräng. Det faktum att jag endast kört ett riktigt pass på tempojonnen innan sken igenom. Är inte inkörd på den, vet inte riktigt vilka växlar jag ska dra och i backarna ställer jag mig oftast upp i ren vana från att hoja racer. I min dumma enfald tror jag att det ska bli lättare stående, men det slutar med att jag hamnar på för tung växel stående, tvingas bryta mig uppför, får börja joxa med att växla framme på bågarna och det blir allmänt kaos. Istället för att bara stanna kvar i sadeln och dra en lättare växel – med bibehållen rytm i åkningen. Jaja, alla har varit nybörjare någon gång och övning ska väl ge färdighet så hoppas att jag och P3an ska bli ett radarpar på sikt=).

1SMACK5

Snabb jonne – mindre snabb cyklist. Det enda som gäller för att vår relation ska fungera är att vi behöver spendera mer tid tillsammans.  Jag ser i alla fall potentialen för oss; hon är en fröjd för ögat, ljudet från dischjulet är asballt och jag hoppas med tiden kunna erbjuda tillräckligt snabba utflykter tillsammans.

Den första känslan när jag fick i mål – med ett blygsamt snitt på 39,3  (41,1 enligt SMACK)– var att det var uruselt dåligt. Tänkte på att jag kört klart snabbare tempo med racern och att ”skamgränsen” 40 knyck måste man ändå fixa. Sedan när jag kommit ned mer i varv började jag tänka om. Säsongen är ung, det var svinkallt och TT:n är inte inkörd än så då känns det inte rättvist mot sig själv att ställa några egentliga krav på prestation. Jag gav allt jag hade med dagens förutsättningar och detta är en välbehövlig del i förberedelserna inför Östgötaloppet nästa söndag.

1SMACK7

Återställaren hemma i Uppis bestod av lax, ris, broccoli och den sedvanliga turken (läs turkisk yoghurt)

Nu sitter jag med hosta/nysningar (hej prologhostan!), fortfarande lite blodsmak kvar i munnen och en rinnande näsa – det kan bara betyda att säsongen är igång=)!