Välsignad

Ellen sköter sig …

”Hemma på vår gata i stan…..” blåste det knappt något alls tyckte fröken. Sedan kom hon ut på Jällarakan och fick vinden rakt i ansiktet och hade problem att hålla över 20 km/h. Vad är det med blåsten? Finns den bara till för att plåga cyklister i allmänhet och fröken i synnerhet?

Halvvägs ut på rakan kommer fröken ikapp en yngre man/kille på en hybrid. Han lägger sig på frökens rulle! Och ligger kvar där tills fröken ska svänga av. Då tackar han fröken ordentligt och avslutar med ”Gud välsigne dig!” Mycket har fröken varit med om men inte att bli välsignad på cykeln. Hm!

Nya skor och strumpor… Härligt!

Resten av rundan gick bra. Ja, det är helt emot frökens image att erkänna detta men hon gör det i ändå. Fixade till och med resterande motvind bättre, än de första fem kilometrarna på Jällarakan. Lyckades även slå en fyra år gammal Stravanotering uppför backen till Lagga. Förbättra min gamla bästa notering med 6 sekunder. Det kanske inte låter så mycket men sträckan är bara 200 meter.

Funderar en del på vad det här kan bero på. Var det välsignelsen? Eller att fröken hade nya skor, nya strumpor och ett helt nya cykelbyxor med tillhörande tröja? Cykling är ju en materialsport så… frökens svar är nya skor och kläder.