Suck! Tisdagsjogg med kollegan A var INTE kul!
Det kändes som om om jag inte längre ”bara” är en knubbsäl utan att jag börjar närma mig valrossformat. Varje steg var TUNGT, underlaget var vått i spåret och kollegan A verkade studsa fram på lätta ben framför mig! HEMSKT!
Finns det något värre än någon som verkar tycka att det är ”lätt” när man själv tror att ens sista stund är kommen? Måste erkänna att jag tänkte en del tankar där i spåret som INTE passar en medelålders ”präktig” och ordentlig fröken. Fy sjutton!
http://connect.garmin.com/activity/451345568
Nästa gång kan jg göra dig sällskap , så får du känna hur du flyger fram på lätta ben ……jämförelsevis!
Lotta…. Det ser jag framemot :-)