Precis överlevt en gigantisk vattenpöl

När man tittar på bilderna från dagens rehabrunda kan man tro att fröken hade det fantastiskt. Klarblå himmel, sol och 24 grader vad mer kan en pipig cykelfröken begära? Lugn bara lugn fröken ska förklara….

Det hela började redan innan vi kom iväg. Fröken fick skruva på sina pedaler på Evo helt själv…. Fastän det var coachen som lånat Evo och tagit bort dem. När vi sedan ska cykla iväg når fröken knappt ned till pedaler på sin egen cykel. Åter igen är coachen den skyldige. Han hade GLÖMT att sänka sadeln efter att han lånat cykeln. Hm…. Till saken hör att han inte ens frågade om han FICK låna Evo.

Nåja vi kom iväg och målet var att cykla platt, lugnt och inte för långt. Fröken är ju rehabcyklist.

Här hade vägen råkat illa ut av stormen – farbrorn berättade allt för fröken på spanska….

 

Det visade sig att förra veckans oväder över Oropesa hade satt sina spår. Det var MASSOR av vatten både här och där. Det innebar att fröken motvilligt fick cykla genom världens största vattenpöl. Precis som Evo skulle var någon form av amfibiecykel... Vad sjutton det vet väl alla att racercyklar inte har något i stora pölar att göra. Och vem tror ni hade valt väg? Ja, rätt svar är coachen. Och vem vägrade att vända när pölen dök upp? Rätt svar igen coachen.

Bakifrån ser han ganska ofarlig ut… Men han är grym – Coachen

Coachen lyckades dock med att se till att rundan blev platt och långsam…. Men, för första gången på många månader cyklade fröken sex mil. För de flesta som cyklar låter det futtigt. Kan dock meddela att har man inte cyklat den sträckan på lääänge är det liiiiite jobbigt, kondition är en färskvara.

Om du orkat läsa ända hit så inser du att fröken har det tufft i Spanien och orsaken är … coachen!