Har fått en obehaglig vana – kollegan A:s fel. På tisdagar ska det joggas efter jobbet. Jogga är trist, jobbigt och inte alls enfröken grej. Men, idag enades vi om att det var för kallt för jogg. Blev inte direkt ledsen över det.
En vanlig normal fröken skulle åkt hem och satt sig i soffan i stället (det gjorde säkert A). Men, har man både en coach och en PT är inte det något alternativ.
Nej, fram med skivstång, vikter och annat som behövs för ett styrkepass. Fröken är nämligen inte bara är pipig och gnällig – nej, hon är KLEN också. Det verkar coachen och PT:n var överens om. Därför får jag lov att lyfta mycket mer än någon
medelålders fröken borde utsättas för. Det värsta är dock att det ingår ARMHÄVNINGAR i programmet.
Tänkte på det idag – igen – att armhävningar är definitivt inget för fröknar. Coachen skrattar åt mig när jag gör armhävningar och kan inte förstå hur någon kan vara sååååååå klen. Min PT uttrycker sig inte riktigt så brutalt.
Varför tränar då en medelålders fröken styrka? Jo, har fått för mig att jag ska bli starkare uppför och uthålligare . Om det blir så det återstår att se. Är inte helt övertygad.
Senaste kommentarer