Kollegan A är envis som synden. Ingen av mina invändningar om att vi kunde vänta en vecka med tisdagsjogg bet på henne. Så strax före kl 16 idag klev jag in på handikapptoaletten på skolan som en vanlig fröken och klev ut som en ”sportfåne”.

Joggningen skulle ske i Jälla, som vanligt. Ju närmare Jälla vi kom ju mörkare blev det på himlen = åskmoln. Åska och fröken är ingen bra kombination, men A hävdade att det inte var någon fara. Hm! Sedan när blev hon expert på åska???

Vi drog iväg och precis som i torsdags fick jag springa först och agera hare. Gick fortare idag trots att mina ben var segare… Var det hotet om åskan eller åskknallarna vi hörde när det var cirka 1 km kvar som satte fart på mina ben? Den frågan låter jag någon annan besvara.