Stilkänsliga personer bör blunda

I april 2008 förlorade fröken sin ”cykeloskuld” då hon för första gången cyklade på en riktig cykel – en racer. En hel del har hänt sedan den där första turen på coachens sons Bianchi. Cykeln var lite för stor, coachen hade lånat ett par två nummer för stora mtb-skor till fröken (han kände ingen med tillräckligt små fötter). Lägg till att fröken fick låna coachens cykelbyxor, hjälm och handskar. Den tunna jackan och glasögonen var det enda som var frökens.

Senare i april… OBS egna skor på fötterna

 

 

Stilpolisen hade nog satt kaffet i vrångstrupen om hen hade sett fröken på hennes första rundor. En viss utveckling har skett när det gäller hur fröken ser ut på cykeln idag jämfört med 2008.

Givetvis fick fröken sitta fast i fötterna på första rundan – allt annat var mesigt enligt coachen. Behöver fröken tala om att hon låg och krälade på asfalten två gånger under premiärturens 33 km på grund av att hon glömde bort att fötterna satt fast. Trots vurpor och att det var galet läskigt att sitta fast med fötterna och cykeln kändes vinglig kommer fröken ihåg känslan av lycka när hon kom hem och hade cyklat hela 33 km och haft en fart på över 20 km/h. I frökens värld var detta långt och fort!

Coachen – som är hantverkare – insåg att det gällde att smida medan järnet var varmt och redan samma eftermiddag sponsrade han ett par cykelskor i rätt storlek åt fröken. Givetvis var det ett par racerskor, resten fick fröken fortsätta att låna ett tag framöver men…..(fortsättning följer….)