Gammal men oftast hyfsat glad
Ja, fröken vet att hon börjar bli liiiiite äldre men måste kroppen påminna henne om det HELA tiden? Det räcker så bra med att titta sig i spegeln på morgonen.
Det började i måndags när fröken helt ”plötsligt” fick ont i ljumsken och ned på framsidan av låret. Lyfte trots det kettlebells – fast det inte var helt skönt. I tisdags gjorde det mer ont och fröken hade stundtals problem att gå – suck.
Träffade på idrottsläraren R i korridoren och konsulterade honom. Vilken syn det måste ha varit… Fröken låg på en träbänk i korridoren och R tryckte på den ömma punkten och fröken skrek. Domen var kort och koncist – för korta senor och inflammerad slemsäck. SUCK! Det här känns igen från i maj när fröken hade motsvarande problem med knät. Stretcha och stretcha och stretcha….
Dagens pass – gjorde inte ont
I morse bestämde sig fröken för att testa om låret gör ont vid cykling. För om inte fröken tränar får hon inte bara ont i kroppen, utan hon får ont i själen också. Själen rensas från slagg och dumheter när svetten rinner och pulsen ökar.
Fick, helt på egen hand, koppla upp trainern och zwift – första gången fröken gjorde det själv. Givetvis krånglade det! Men, fröken LÖSTE problemet.
Valde att cykla 45 minuter med jämn watt, inga tokintervaller eller backar. Jämn watt och bara trampa på. Det gick bra! Gjorde inte ont i låret.
Kan det vara måndagarnas styrketräning som är orsaken till lårproblemet? Det är det fröken alltid har misstänkt – kettlebellsklot är farliga.
Senaste kommentarer