Tävlingsmänniska?

Calle verkade nöjd med att får rulla lite fortare en stund.

Igår fick fröken sin chef att skratta rejält och på ett speciellt sätt (inte helt snällt om ni förstår) när fröken glatt säger: Men, jag är ju inte någon tävlingsmänniska. Fick anledning att fundera över det här på dagens solorunda. Följande inträffar nämligen.

Fröken svänger ut på vägen mot Knivsta och ser en ensam cyklist några hundra meter framför sig, och märker ganska snart att hon tar in på cyklisten där framme. Det är då ”gubbarna” på frökens axlar gör entré. Det är den kloka och försiktiga rehabgubben (RG) och den hetsiga lilldjävulen (LD), de placerar sig på varsin axel och börjar ge fröken instruktioner.

Naturen är fantastisk just nu

• Men öka då fröken, du är lätt ikapp innan backen skriker LD.
• Tänk på kroppen, öka inte utan fortsätt nu lugnt och fint. Det är inte viktigt att komma ikapp, kontrar RH med lugn och pedagogisk röst
• Löjligt, lägg i en tyngre växel nu, lite får du väl ändå anstränga dig…muttrar LD
• Tänk på ryggen….. inga tunga växlar och coachen har ju sagt till dig glöm inte det säger RH med bestämt tonfall.
• Coachen är inte här – visa nu lite jäklar anamma….tjatar LD

Älskar slånbärsbuskar

Konversationen fortsätter så ett tag…. Vem som vann? Ja, säg så här fröken var ikapp och förbi innan backen MEN hon la inte i en tyngre växel. Så…. Ni får själva avgöra vilken vinnaren är och om fröken är en tävlingsmänniska.