Tacksam

Knyta handen börjar gå riktigt bra

Ja, ni läste rätt i rubriken! Fröken är tacksam…. Vet, det är lätt otroligt att en pipig cykelfröken med ett tålamod som är ganska litet (en del elaka skulle säga obefintligt) kan vara tacksam, men ”plötsligt händer det”.

Inte rakt upp än… 

Vad är det då som gör fröken tacksam? Jo, att hon fick en protes i armbågen! När nu den nu var krossad (helt onödigt) var det förmodligen det bästa som kunde hända.Rörligheten i armbåge, arm och handled ÖKAR varje dag. Till och med så mycket att den gnälliga fröken märker framstegen. Otroligt skönt att denna rehab inte sker i samma snigeltempo som ryggen. Nej, det här är hittills mer som ett tempolopp i fart, fröken nästan hör ljudet från diskhjulen.

Fröken kör sina övningar fyra gånger om dagen och räknar med nya övningar på torsdag när det är dags för sjukgymnastbesök på ortopeden. Fasiken det verkar finnas hopp om cykling vecka 8.