Söndag och kalla vindar! Men, det stoppar inte coachen och hans knubbsäl till cykelfröken.

Fröken jobbar sig uppåt

Coachen hade bestämt att idag var det dags att testa om fröken fortfarande kan cykla uppför. Svaret är tveksamt! Gick hyfsat bra så länge det inte lutade mer än 4-7% men på de två ställen där det brantade till sig rejält (med frökens mått mätt) gick fröken av och ledde cykeln. Det är en dödssynd i coachens värld. Men, konstigt nog så drabbades inte fröken av en blixt från himlen som gjorde att hon trillade död ned på fläcken.

Team cykelfröken

Med, tanke på att det var isande vindar och måttliga 15 grader hade fröken trott att spanjorerna skulle hålla sig inne. Inget kunde vara mer FEL. Vet inte hur många cyklister fröken såg idag? Det var gamla, unga, runda, atletiska och helt normala cyklister överallt, fast till 95% av manligt kön.

På baren där vi stannade och fikade var det fullt av cyklister som satt ute trots att servitrisen muttrade om att det var ”frio”, dvs kallt. Men, solen sken just då och det var vindstilla så enligt fröken var det SKÖNT, och bocadillon med tortilla smakade fantastiskt.

Plattmosfröken

På hemvägen vaknade plattmosfröken till liv. Hon har varit borta länge…. Det kändes nästan som i gamla goda tider där på platten. Coachen låg bakom om efter några kilometer hör fröken honom säga – förvånat – ”vådligt vad du mosar på”. Tror att det eventuellt var en komplimang men när det gäller coachen kan man aldrig vara säker.

Upp upp upp

 

 

Nu är det bara att hålla tummarna för att denna runda – längsta på över ett halvår och med mest höjdmeter under samma tid – inte straffar sig i morgon. Vill INTE ha ett bakslag på ryggen.

Håll tummarna