Svårt att fota sig själv är det också när man cyklar solo.

Coachen verkar inte tycka att frökens rehabcykling är så kul! Konstigt!? Han verkar tycka att att det är för kort och för platt. Idag fick fröken därför klara sig själv. Eller var det för att han bokat cykling med den galna irländaren?

Fröken gav sig iväg och trampade på. Det kändes helt ok även om det är riskfyllt att cykla själv i Spanien. Tänk om fröken får punka! Hon cyklar på tubdäck i Spanien och hon kan definitivt INTE byta tubdäck efter vägen. Och med coachen på egen runda fanns det INGEN att ringa. Undvek därför noga alla ”potthål”. 

Det finns fler risker med spansk solocykling – ormar! Såg en överkörd – usch! Sedan är frökens förmåga att hitta ganska begränsad. Är ju van att bara cykla bakom coachens bakdäck och inte behöva fundera på var man ska svänga. Risken finns därför att fröken kommer bort. Är det kanske därför coachen vill att fröken ska cykla själv? Hm – vill han bli av med fröken?

Den galne Irländaren och coachen bjöd fröken på en afterbike öl

Tog säkra vägar idag och förutom ormen (alla vet att döda ormar kan vakna till liv och kasta sig över oskyldiga fröknar) klarade fröken av alla riskmoment. Och fick till det längsta rehabpasset hittills 29 km.

 

Fröken mitt ute i ingenstans… Tänk er själva vilka faror det kan finnas här.

 

 

På hemvägen vaknade frökens lilla ”djävul” till liv när hon på en raksträcka får se två män på racercyklar som trampar på. Fröken inser att hon tar in på dem – ja fröken vet vid rehabcykling ska man inte jaga andra cyklister. Men, fröken tog ju in på dem…. Det krävdes bara en liten, liten fartökning för att få segla om de två spanska herrarna i 65 års åldern. Vem kan motstå det? Inte fröken i alla fall.