Hösttider = snortider

På höst och vår när det är kyligt och blåsigt ute börjar takdroppet – läs snoret – att rinna från frökens näsa. Det är då fröken önskar att hon hade en rak, elegant och snorfri näsa. I stället är hon – enligt coachen – en trubbnos som kan producera mycket snor i kyla och vind. Något som märktes idag när kall blåst ven över Uppsala slätten.

Rejält med kläder idag

 

Ok tänker nu en del – vad är det för problem med lite snor? Ja, är inte det självklart så kan fröken förklara. Snoret droppar, fröken får svårt att andas och det måste ut på något sätt.

I början när fröken cyklade hade hon med sig pappersnäsdukar och stannade och snöt sig. Det kändes civiliserat och så fick fröken en chans att stå och pusta ut en stund. Men, eftersom fröken behöver snyta sig var femte kilometer ungefär så blev det slut på detta – coachen satte stopp för det helt enkelt. Nu är det alltså bonnsnytning i farten som gäller…. Det är fröken usel på, vilket brukar synas på hennes cykelbrallor (höger ben) efter en cykelrunda.

Snygg detalj på jackans arm

Det måste helt enkelt finnas en bättre lösning på detta problem än bonnsnytningar! Hjälp!