Ännu ett rehabpass idag för fröken, med coachen. Blåste minst sagt rejält och fröken var redo att bita i under passet. Det senaste senaste rehabpasset fanns färskt i frökens minne. Coachen körde då stenhårt med fröken som höll på att avlida. Men, idag gick det lugnt och fint.
Vad berodde det lugna fina tempot på? Något var lurigt eller – var coachen helt enkelt snäll? Nej, en snäll coach verkar inte troligt. Mer trolig var att det berodde på att han ”vägga” på gårdagens egna pass? Fast det skulle han aldrig erkänna. Ja, fröken förväntar sig helt enkelt inte något svar på den här frågan. Det är bara att hålla tummarna för att det lugna och fina håller i sig hela sommaren.
För det var kul att orka pladdra hela vägen! Frågan är om coachen tyckte det var så himla skoj när fröken i princip pratade konstant under rundan, så blir det när fröken är inte behöver flåsa så att tungan hänger som en slips ur munnen. Det fanns dessutom mycket efter vägen värt att kommentera….
Det blev drygt 4 mil idag – ja fröken vet borde vara 35 km men…
Inga som helst känningar i knät idag = hopp om härlig cykling hela sommaren.
Senaste kommentarer