Skrämselpedagogikens ansikte

Studentlunch i skolan med många fina tal. Ett av talen bet sig fast i frökens hjärna, lite extra och följde med som fripassagerare på dagens rehabcykling (pass nummer nio). Vad det var som bet sig fast? Ja, eleven som i sitt tal undrade vad ”fröken” använde för att motivera sina elever och kom fram till att hon skrämmer dem. Va? Eleven sa det i och för sig med glimten i ögat men i alla fall. Fröken verkar ha gett skrämselpedagogiken ett ansikte.

Talet gjorde att fröken började fundera på vad som är skrämmande i cykelsammanhang:

 

 

Galet vackert i naturen

  • Ormar (det har hänt mer än en gång att fröken nästan hamnat i diket när hon sett en orm under en cykelrunda).
  • Cykla i klunga med människor som vinglar (fröken är livrädd för att ramla)
  • Riktigt branta nedförsbackar med massor av hårnålskurvor
  • En del bilister som kör för när och är allmänt vårdslösa
  • Lösa hundar
  • Oväntat rullgrus.

Ja, listan kan göras lång. Vad skrämmer dig på cykeln?