Coachen försöker muntra upp fröken
Det är coachen som döpt dagens runda! Det säger väl en hel del… eller hur? Hade fröken haft en aning om att sju mil kunde bli så ”jäkla” jobbiga när hon vaknade i morse, hade hon troligen legat kvar i sängen.
Tungt…
Sju mil tänker nu en och annan. Det är ju något man fixar på en 2,5-3 timmar –lätt – vad klagar människan på? Ja, det kan man fråga sig. Och ännu större blir mysteriet när man kollar in att fröken snittade drygt 15 km/h timmen på denna runda. Det vill säga större delen av rundan gick i snigelfart.
Galen höjdkurva
Svaret är 1700 höjdmeter! Med en lutning som var över 15% vid flera tillfällen. Fick kliva av tre gånger (fröknar kan inte trampa när det lutar 20%) och coachen puttade fröken vid två tillfällen. Det var helt galet!
Längsta stigningen var drygt 10 km i ett svep. Totalt var det mer upp än ned.
Upp upp upp
Försökte trösta mig med att det var makalösa vyer. För det var det! Fröken måste erkänna det, även om hon har svårt att erkänna något bra med denna runda så att coachen hör/ser det.
Coachen hävdar att dagens runda är värre än det lopp på 85 km fröken ska göra i Pyreenerna i juni. Ska det vara en tröst?
Senaste kommentarer