Tuff avslutning väntar..
Sista cykeldagen i Spanien för den här gången och då får coachen för sig att det är dags att prova om fröken kan trampa uppför. Hur sjutton tänkte han då?
Det var bara att krypa ihop bakom coachen i den extrema vinden och ta sig till stigningen upp till Cabanes. För att sammanfatta stigningen som är drygt en mil kan man säga så här… Fröken kom upp, hon tror att det ångade ur öronen på henne av övertrycket som bildades i kroppen när den fick slita som den inte gjort på evigheter. Det var kort och gott vidrigt!
Inget övertryck i hans öron
Coachen som inte led av övertryck åkte bredvid och hojtade små kommentarer som han säkert tyckte var uppmuntrande, av karaktären:
- Nu är snart del två klar (det betyder för fröken att tredje delen av backen är kvar)
- Tänk på att dra (fan fröken drog så det stod härliga till)
- Långsammare än så här har du cyklat här (ja, när fröken precis börjat cykla för drygt 8 år sedan kanske…)
- osv.
Upp upp upp
Sedan skulle vi ned också, nedför när det blåser massor och man har högprofilhjul är i frökens värld LÄSKIGT! Försökte förklara för coachen att till och med bussar välter i vindbyar, så vad hindrar då att en fröken välter. Tror sällan fröken sett coachen himla så mycket med ögonen någon gång. Men, det fattar väl vem som helst att det är farligt….
Fröken på andra plats….
Väl nere igen fick fröken slänga i storklingan (coachen godkände det) i medvinden och mosa – nästan som i fornstora dag. Och det gick fort…. så fort att fröken tog sig in på Stravalistan på andra plats före ett proffs. Det var en bra avslutning på påskens rehab.
Senaste kommentarer