Pysrunda!

I morse var det dags IGEN. Mardrömmar i natt och betygsångest… För att bota en del av detta blev det en runda på Calle med coachen.

När vi stack iväg var frökens vilopuls cirka 20 slag högre än normalt – kallas stress eller? Märker att efter cirka 2 mil börjar kroppen fungera som den ska.

Vackra omgivningar

Cyklingen och det vackra försommarlandskapet var balsam för frökens ångest och själen. Och hur konstigt det än kan låta blev dagens runda en lågpulsrunda, trots stresspåslaget.

Hamnat lite fel….

Rundan gick delvis på nya vägar och vi fick lov att vända när vi höll på att hamna på någons tomt. Vägen tog slut. Snopet!

Något annat som var snopet var att det INTE blev någon fika. Det är bristvara på små söta fikaställen. Om någon som kikar på kartan har ett tips på ett fikaställe SÄG TILL.

Vi stannade till vid Ulva på vägen hemåt men där var det galet låååååång kö = inget fika till fröken trots drygt 76 km i sadeln.